Mistluren vid Sandhammaren

sandhammaren_0004

Det finns en del ting i denna värld som ger mig riktig - ska vi kalla det ståpäls - och en av dem är mistlurar. Inte bara tjockan och de fartyg som kämpar i den, utan också ljudet, det ödsliga, av dimman förvrängda…   brölandet.

För exakt 30 år sedan gjorde jag och P en resa till Österlen och Sandhammaren. Vi ville se dimma. Kanske höra mistluren.

Inte ett endaste dimstråk på hela vägen ner. Men när vi kom i höjd med Tomelilla började det dra ihop sig. Luften blev disigare och disigare och när kusten närmade sig låg tjockan tät.

(Någon gång ska man väl ha tur också.)

Redan när vi klev ur bilen hörde vi den. Vågornas mäktiga andhämtning och så luren.

Luren!

sandhammaren_0002

P jobbade på radion och hade med sig inspelningsutrusning av bästa slag. En TC-D5:a och två stycken, tror jag, AKG-mikrofoner. Så luren blev vederbörligen inspelad i stereo. Det hade den uppenbarligen inget emot.

sandhammaren_0001

SÅ mäktigt. Nästan så man fick hålla för öronen.

Sandhammarens mistlur var en nautofon, vars ljud åstadkoms av ett membran som sattes i svängning av elektromagneter, och den ljöd med 2 ljud var 60:de sekund: 6+(4)+6+(4)(44)

sandhm

När jag var där tio år senare var både tjockan och luren borta.

Kvar stod bara ett sorgligt stålskelett och idag kunde jag inte se några som helst spår kvar av luren.

Så luta dig tillbaka och njut av ett ljud som för alltid är borta. Gärna med hörlurar på, men var beredd på att ljudet är högt och kommer plötsligt.

Tack P som lät mig få ljudet, som hittills bara varit publicerat på Svenska fyrsällskapets hemsida.

Bilderna är mina egna och visst är de svartvita gryniga. Man använde ju TRI-X.

Kommentarer

  1. Ödsligt. Lite småkusligt. (Var det Lillemor som inte tyckte om mistluren?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lit kusligt. Och Lil var väl färgad av bardomens besök vid Femöre huvud där det säker fanns en lur.

      Radera
  2. Köpte en mistlur från en båt för ett par månader sedan, en antik i koppar där ljudet kommer från en metallflärp :-) Själva tryckdelen saknades men det första vi gjorde när vi kom hem var att provisoriskt koppla den till vår kompressor. Jag menar, vem kan köpa något sådant och inte vara nyfiken på hur den låter? Nu vet vi, och grannarna, exakt hur det låter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jöss! Nä, sånt kan man definitivt inte låta bli, vare sig att köpa eller testa. Och skulle du - som bara av en händelse - snubbla över någon mer lur på dina sakletarexpeditioner, ja - då vet du vem som är gravt intresserad! Lukur? ;-)

      Radera
  3. Jo! Mistlurar! I min barndoms Hangö, staden längst ute på Hangö Udd, alltså långt ute i havet, där höstar och vårar är långa och dimmiga, åtföljdes många läxläsningskvällar av mistluren som inte bara lät själv, utan också fick fönstren att dallra och skallra. Men jag var van och det hörde till. En granne till oss, inflyttad som vuxen, stördes så enormt att hon när mistluren ljöd inte kunde sova annat än i badrummet, innerst i huset, så hennes man byggde en stor trätrall som placerades över badkaret.
    Jag minns inte när ljudet försvann, kanske jag inte bodde här då. Men några gånger under de senaste åren har ett liknande ljud plötsligt hörts, punktvis - finns det ännu båtar med mistlurar? Trots radar och gps och vad allt? Kanske någon som skaffat något antikt... ;)
    Mu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå, nu har ju jag inte direkt vare sig vuxit upp eller bott alldeles bredvid någon lur, så jag vet inte hur jag skulle tycka i så fall. Men jag tror jag ändå skulle tyckt om.

      (Och jag kan se framför mig tanten som sover på badkaret)

      Även dagens båtar tutar i dimman. Tidigt på morgnarna kan man höra när de stora, feta färjorna går ut genom Stockholms skärgård. Brööööl! Brööööl!

      Radera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg