Pomona
I stora hallen på Djursholms slott står en ung kvinna med ett outgrundligt leende.
Jag brukar hälsa på henne när jag har vägarna förbi.
Hennes namn är Pomona och hon var en gång fruktens och trädgårdarnas gudinna i romersk mytologi. Och nu står hon här, förstenad i en värld av sten.
Men hon minns, det ser jag på hennes leende och fjärrskådande blick. Hon minns hur det var att skrida ut i junikvällen och gjuta liv i växande trädgårdar och frukter. Och i hennes fotspår växte blommor upp. För så är det när man är en gudinna.
Idag kan inte klåfingriga människor låta henne vara ifred. De verkar vara så uppfyllda av egen dådkraft att de tycker att hon bör få sina läppar och ögon målade med röd färg. Och naturligtvis har också dessa människor den sortens humor som består i att de kladdar färg på hennes bröst.
Carl Milles formade henne i musselsandsten 1912 och Pomona fyller hundra år i år.
Nu är hon rengjord från rödfärg och kladd så gott det går, och detta är de sista bilderna på henne innan hon för alltid, likt Snövit, stängs in i en glaskista. Om inte trädgårdarnas gudaprins kommer och väcker henne, kysser henne och tar henne med sig härifrån.
Ut till de evigt blommande fruktträdens hemliga trädgård.
Du skriver så fint om Pomona att man fylls av både ömhet och beskyddarinstinkt. Och känner en rungande vrede över hjärnbefriade människors konstiga behov att vandalisera allt som kommer i deras väg. Pomona är ett offer, Pietà och Mona-Lisa två till, men listan kan göras hur lång som helst.
SvaraRaderaVad ÄR det med vissa personer? Vad ÄR det som triggar deras förstörelselusta? Varför kan de inte bara ge sig hän och njuta av skön konst, arkitektur, natur - ja, allt som är vackert? Det är absolut obegripligt.
Oj, det här blev långt, men jag blir så arg på alla korkade marodörer. MORR!
För att lugna ner mig ska jag återigen njuta av vackra Pomona.
av:Visst är Florens nåt speciellt. Läste dina äldre inlägg och bilden av dej i klänningen fick mej att tänka på filmen "A room with a wiev"! Du var som hämtad från en scen i filmen. Vackert!
SvaraRaderaAnnica: Ja, jag kan inte förstå det som annat än uppblåst ego kombinerat med totalt urblåst hjärna... Eller full och dum...
SvaraRaderaNu får i alla fall den vackra Pomona stå ifred.
Kors och Tvärs: Tack! :-) Ja, det var en magisk resa till en magisk stad.
Hon är jättevacker och när jag nu ser bilderna minns jag också att jag sett henne "live". Men jag som just nu tar igen en massa svenska tv-serier genom min iPad och TV4/SvtPlay tittar nu på "Plastikirurgerna".
SvaraRaderaOch kan faktiskt inte låta bli att tycka att Pomonas bröst nästan ser ut som om de var förstorade av dagens typ av implantat. Kanske är det därför alla måste klämma på dem?
Monet: Jag tror det var ett "mode" bland den här tidens skulptörer att göra tuttar på det här viset. Liksom stiliserade, för särskilt stora är de inte. Och de kluddrande besökarna smetade färg på dem. Nagellack? Vilket väl påvisar att det är kvinnor som gjort det. Hur många karlar går omkring med nagellack i väskan?
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaEn blomsteraffär i Jönköping vid namn Pomona ska sponsra oss med blommor i det mycket udda kortfilmsprojektet "begravning i Paradiset", med inspel ning nu i juni, som jag är regissör och producent i, samt skriver musiken till. Och jag kände inte till denna gudinna Pomona som ju fullkomligt harmonierar med vårt tema i filmen. En otrolig slump bara.
Med vänlig hälsning
Lennart Westman
www.lennartwestman.st