söndag 11 mars 2012

Ferdinand Boberg – Centralposthuset i Stockholm

_DSC0183cp

Stockholms gamla huvudpostkontor vid Rödbodtorget i närheten av Tegelbacken, användes bara i 20 år innan det blev för litet. Det stod klart 1875, och man tyckte att man tagit i ordentligt när det byggdes. Men redan 1896 hade det blivit för trångt. Stockholms befolkning hade ökat väldeliga och alla tyckte de om att skicka brev. Dessutom hade en omfattande postorderverksamhet tagit fart vid den här tiden.   

_DSC0185cp

Postverket beslöt därför att se sig om efter en ny tomt att bygga på. Att det nya posthuset skulle ligga i närheten var givet. Centralstationen hade öppnat 1871 och mycket av posten kördes på järnväg.

Valet föll på den del av kvarteret Riddaren som låg mellan Vasagatan, Bryggargatan, Klara Norra Kyrkogata och Mäster Samuelsgatan. Två tredjedelar av tomten skulle bli posthus.

Arkitekten Gustaf Dahl, som var postverkets sakkunnige i byggnadsfrågor gjorde en studieresa i Tyskland och Belgien för att se hur posthus byggdes där. Väl hemkommen gjorde han planförslag till hur ett nytt centralposthus skulle kunna se ut.

_DSC0186cp

1897 inbjöds fem arkitekter till en tävling om hur fasaderna skulle utformas; Carl Möller, Ludvig Petersson, Ernst Stenhammar, Eugen Thorburn och Ferdinand Boberg. Tävlingen vanns av Ferdinand Boberg.

En av svårigheterna som Boberg hade att brottas med, var hur han skulle kunna få det nya centralposthuset att “sticka ut” bland alla andra, i stort sett lika höga, hus på gatan. Helst hade han sett att byggnaden kunnat få ligga vid en öppen plats eller i slutet av en gata. Detta lät sig nu inte göras, och därför valde han att “utlösa någon lämplig massa ur byggnaden och låta den gå mer eller mindre till väders.” Men det fick heller inte gå så mycket “till väders” att det kunde förväxlas med ett råd- eller stadshus.

_DSC0189cp

Bygget påbörjades 1898 och kunde invigas under pompa och ståt av Oscar II i oktober 1903.

Socklarna gjordes i rödaktig granit från Vätö i Roslagen, fasadernas naturstenspartier av sandsten från Övedskloster och teglet specialbeställdes från Höganäs. Taket kläddes med skiffer.

När jag ser det ärevördiga, drygt 100-åriga centralposthuset på håll, slås jag av dess tyngd och mäktighet. Samtidigt tycks det lyfta och lätta, som om hela huset faktiskt var på väg “till väders”.  Det är så typiskt “Bobergskt”; blandningen av vilande och himlasträvande. Lekfullhet och allvar.

_DSC0191cp

Fast den riktiga lekfullheten syns inte förrän man är alldeles tätt inpå. Runt hela fasaden löper en tallbarrsfris som, om man tittar riktigt noga, här och där gömmer än en blåmes, än en ekorre. Och runt huvudingången flyger brevduvor, alla med varsitt kuvert i näbben. De flyger från norr och söder på sin väg in i porten. De flyger över lätt igenkännbara stockholmsbyggnader; Katarinahissen, slottet, storkyrkan, Johannes kyrka och till och med finns en relief av centralposthuset självt i deras väg.

_DSC0195cp 

_DSC0196cp

_DSC0192cp

_DSC0193cp

_DSC0197cp

På tornets fasad placerade Boberg reliefer av ömsom posthorn och tre kronor samt Kungliga Generalpoststyrelsens namnchiffer, som för övrigt dyker upp lite både här och där längs fasaden.

Sandstensornamentiken gjordes på plats och arbetet väckte stort intresse bland allmänheten.

_DSC0198cp

_DSC0199cp

1915 började även detta magnifika hus bli en smula för trångt och därför beslöt man bygga ut på den resterande tredjedelen av tomten. Arkitekten Victor Bodin gjorde ritningarna, men även här fick Ferdinand Boberg göra fasaderna. Dessa kläddes i enklare tegel, men bär ändå sin typiskt Bobergska prägel.

_DSC0207cp

_DSC0211cp

Hundra år efter att Posten flyttade in, flyttade de ut igen och hamnade i Tomteboda. Därefter har byggnadens inre renoverats, bland annat har innergårdarna glasats in och den fantastiska byggnaden hyser numer Regeringskansliet.

_DSC0212cp

Som vanlig, dödlig kommer jag inte in här idag, men jag minns att jag understundom – när här fortfarande var postkontor – skötte mina blygsamma postbanksärenden här. Inne i den fantastiska centralhallen. Jag skulle ge en hel del för att få komma in där igen. Med kameran.

När det här huset invigdes var det höjden av modernitet. Man hade elektrisk belysning – Boberg ritade själv armaturerna - hissar, tvättställ, elektriskt styrd klocka samt 58 fristående vattenklosetter av märket Diadem.

_DSC0213cp

I de här perspektiven syns verkligen alla de uppåtsträvande fasadelementen på väg “till väders”.

_DSC0217cp1

_DSC0215cp

_DSC0216cp

Den fantastiska portalgirlangen utifrån…

_DSC0194cp

och inifrån…

_DSC0218cp

_DSC0219cp

Så. Nu har jag travat den fantastiska byggnaden runt, och jag är inte precis mindre begeistrad nu än jag var innan. Boberg är min favorit, inte tu tal om saken. Han hade sin alldeles egen stil och sneglade inte särskilt mycket åt vare sig höger eller vänster.

Fast redan här började han bli kritiserad. Han fick höra att han var för lekfull och för dekorativ, att posthuset borde varit mer monumentalt och storvulet…

Nationalromantiken var på väg att stövla sig in.

_DSC0220cp

_DSC0214cp

Och hur jag än vrider och vänder på det, kommer jag aldrig att smyga runt ett sådant här modernt hus med samma fascinerade blickar. Det enda det duger till, är att spegla sin lysande granne. Tyvärr…

Fakta från
Ferdinand Boberg – Arkitekten som konstnär, Ulf Sörenson
Brevborgen vid Vasagatan, Staffan Nilsson, artikel ur Kulturvärden nr 3, 2005
Staden – Stockholms byggnadsminnen, Katarina Juvander

6 kommentarer:

  1. Fantastiska bilder på en klassisk byggnad. Jag pryade där ett par veckor som 15-åring.

    SvaraRadera
  2. Jag minns Carl Wilhelmssons vackra målning i blått som jag vilade ögonen på då jag köade till någon av kassorna. Målningen sprängde gränserna.

    SvaraRadera
  3. Jämfört med posthuset och många andra gamla hus, så känns dagens arkitektur rätt fantasilös.
    Att komma in där, var nästan som att komma in i en kyrka - och nu finns inga postkontor alls.

    Posthuset är ju något alldeles extra, men om man lyfter blicken när man vandrar i Stockholm finns ju massor av fantastiska detaljer att beundra. Och på den tiden portarna var olåsta brukade jag roa mig med att gå in och titta på alla vackra entréer som finns i gamla hus.

    Kan du, och din kamera, inte få tillstånd att komma in och dokumentera?
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Steffe: Åh! På posten då! Var resten av miljön lika häftig som centralhallen?

    Viola: Märkligt nog minns jag formerna mer än bilderna. Det var då själva skam, att jag inte ska kunna ta mig in igen...

    em: Huh! Fantasilös är bara förnamnet.

    Olåsta eller med bara en surrknapp vid handtaget. Jag med!

    Jag får väl luska. Jag hade en god vän som jobbade där förut, men han har slutat.

    SvaraRadera
  5. Vilket fint inlägg om denna vackra byggnad, tack för att du visade några av de fantastiska detaljerna i närbild, det är sällan man tar sig tid att stanna och upptäcka dem på fasaden.
    Ha det fint.

    SvaraRadera
  6. Hans i Brännberg: Så kul att du hittade hit! Det är det här jag gillar med bloggvärlden! Man hittar någon trevlig blogg som man kommenterar, och vips får man svar från en trevlig bloggare man aldrig träffat förut. :-)

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.