Ulvsunda slott

Äntligen blev vädret sådant att det gick att ge sig ut och fotografera utan att förfrysa händerna. 2 plusgrader och en sol som faktiskt värmde, gjorde att söndagseftermiddagen gick att använda till en liten utflykt med kameran.

Turen gick till Ulvsunda slott. Adressen är Margretelundsvägen i Bromma, och slottet ligger en smula inklämt mellan Ulvsundavägen och en liten vik av Ulvsundasjön. Runt om brusar både fyrhjulig och flygande trafik och i den en gång så pittoreska fonden tvärs över sjön tronar en packe höghus.

Slottet uppfördes 1644-1647 av fältmarskalk Lennart Torstenson och hade från början ett spetsigt tak klätt med kopparplåt. Slottsfasaden pryddes av al frescomålningar föreställande romerska krigare.

Efter ett antal olika ägare förvärvades Ulvsunda i början av 1800-talet av en baron von Essen, som sålde kopparplåten, sänkte taket och putsade över de romerska krigarna. Månne koppar var lika eftertraktat då som nu eller var det bara rysligt omodernt? I vilket fall som helst bör fasaden med romerska krigare varit rysligt omodern. Bort med den!

Något som fångade min blick när jag strövade omkring här, var de konstfullt utsirade ankarslutarna.

Ankarslutar är som en sorts sprintar som träs genom en ögla som sitter på ett ankarjärn som i sin tur fäster eller bär ett bjälklag inne i byggnaden. Ofta kan man med hjälp av ankarslutarnas utformning bestämma åldern på en byggnad.

Här tycks slutarna liksom försvinna in under takfoten.

Och här dyker ankarsluten in under en med största sannolikhet tämligen senkommen balkong.

Baron Gustaf Åkerhielm ägde slottet vid slutet av 1800-talet och vid hans bortgång kom slottet i dåvarande landstingets ägo. Landstinget använde Ulvsunda som vårdhem här för ”sinnesslöa, alkoholskadade och andra kringstrykande varelser”.

1976 blev slottet, efter omfattande renovering, landstingets utbildningscenter.

Idag ägs Ulvsunda återigen av privatpersoner och används som konferens- och hotellanläggning. I flyglarna finns individuellt inredda rum med fantasieggande namn.

Den gamla bilden nedan, som visar det spetsiga koppartaket, är hämtad från Gripenhielms Mälarkarta från 1689.

Kanske var det sista gången jag fick se parken i orört skick. Här har nämligen styckats av mark och det ska byggas radhus och villor. Exklusivt så det heter duga med ett slott som närmaste granne. Men jag kan ändå tycka att parken borde fått vara orörd. Dessa gröna lungor och oaser behövs i vår alltmer förtätade stad och de hus man planerar att bygga följer, såvitt jag kan förstå, det för tillfället rådande modet; nyfunkis. Platta, fyrkantiga lådor som inte gör någon människa glad. Utom möjligtvis dem som får se dem från insidan.

Varför inte, om nu här prompt ska byggas, göra hus som anknyter till miljön, som man till exempel gjort vid Viggbyholms herrgård i Täby.

Vill du se Ulvsunda slott i sommarfägring, kika gärna in på Slottsträdgårdsmästarens eminenta blogg!