Svartensgatan, Roddargatan och Högbergsgatan

Jag fortsätter att vandra runt på Söders höjder i min jakt på morfars barndomshem. Den här gången utgick jag från Mosebacke och gick österut.



Via Fiskargatan kom jag till Svartensgatan, där det på ena sidan ligger ett kvarter med typiska söderkåkar och på andra sidan ett högt "nybyggt" hus. Nåja - förra sekelskiftet - så det har väl gott och väl hundra år på nacken.




Vid det lilla kullerstensbelagda torget möter Katarina kyrkobacke som i sin tur går rakt mot Katarina kyrka i söder. På något sätt känns de här kvarteren som en liten stad i storstaden. Man hör stadsbullret på avstånd, men inne på gårdarna blommar koltrastar och sjunger syrener.



Vid trapporna vid Katarina kyrkobacke skymtar storstaden i soldiset, med Svea torn och stora gasklockan i fonden och af Chapman och Skeppsholmen mitt i. Men jag gick inte ner här...



Jag fortsatte mot sydost och Högbergsgatans allra som östraste del. Mitt mål var Mäster Mikaels gata. Men det fanns mycket att se på vägen dit...




Det var med stor förundran jag klev omkring i de här kvarteren. Jag har bott på Högbergsgatan, så visst har jag gått här förut, men på något sätt var det som om jag inte såg då. Jag var upptagen med annat...



Den här gången kunde jag verkligen ägna mig åt mitt betraktande. Smyga runt hörn, känna förväntan, vrida och vända på mig för att få se allt ur så många vinklar som möjligt.

Överallt dyker namn och gator upp som morfar nämner i sina memoarer. Men vänta... Där går bestämt en liten trappa... Den tar jag.