söndag 23 september 2012

Taklök - Sempervivum tectorum L.

_DSC0003tl

Längst ner i ett hörn av vår slottspark finns en bergknalle där det växer de allra stiligaste taklökar. Jag fångade dem med min kamera i början på juli, alldeles innan de skulle slå ut.

_DSC0005tl

Taklöken var troligtvis odlad från början, och kan kanske vara något som spritt sig från slottets gamla örtagård. Bladen användes förr som lindring vid brännskador.

_DSC0008tl

Dessutom trodde man, att om man hade dylik på sitt torvtak, så skyddade den mot allsköns skrymt och olôcka.

_DSC0009tl

Kanske de här exemplarens förfäder skyddat mot allsköns skrymt och olôcka på något gammalt torvtak vid slottet.

2 kommentarer:

  1. Taklökar! Jag har ett eget (nåja) taklöksställe, vid vattnet - en nedrasad tomt med ruiner från murar husgrunder och stentrappor som slingrar sig mot havet. Där kan man sitta och tänka - bland allsköns taklökar - mest gula glada men även vita och blekrosa. Det kära gudbarnet grävde upp en att ta med sig hem när vi var där. Så exalterad över sin fångst. Han har råkoll på blommor så liten han är. Men eftersom vi busade så mycket på hemvägen, buffades och knuffades, tappade han såklart sin taklök. Vi hittade den aldrig - men vi sa att vi går tillbaka dit en dag. Skyddar de verkligen mot oknytt? Det borde jag kanske förstått...

    SvaraRadera
  2. Annette: Jag tror att alla människor skulle må bättre om de hade egna taklöksställen någonstans i tillvaron. Eller gökärtsställen eller vad som helst som växer och gror och som man kan gå och titta på. Och det är väl inte värre med den lille spirande botanikern, än att han får följa med dig dit igen. Oknyttskydd var ordet, sa Bull...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.