Gamla veterinärhögskolan vid Kräftriket
Äntligen!
Årets första upptäcktsfärd! Så härligt och så efterlängtat. 7 grader varmt och strålande sol.
Jag styrde stegen till Kräftriket vid Brunnsviken strax norr om Stockholm. Det lustiga namnet har platsen fått av det lilla utvärdshus som än gång låg här och som blev känt för just sina präktiga kräftor.
Nu för tiden ligger här ett antal av Stockholms universitets institutioner, men det var inte för universitetet som dessa tegelhus byggdes...
På den här udden vid Brunnsviken byggdes i början på 1900-talet den då toppmoderna Kungliga Veterinärhögskolan vars rektor (1902-1925) John Vennerholm, nu för tiden lite stelt, blickar ut över området framför huvudbyggnaden.
Det gamla Veterinärinstitutet hade legat på Karlavägen men vuxit ur sina lokaler och var i skriande behov av nya.
Arkitekten Ludvig Peterson förfärdigade ritningar med hjälp av kollegorna Rudolf Enblom och Axel Anderberg och den nya högskolan, som byggdes modernt med ett hus för varje institution, kunde invigas 1912.
Huvudbyggnaden ser mest ut som ett slott krönt av ugglor. Ugglesaliens slott...
Här fanns också institutionerna för anatomi och kemi, patologi och bakteriologi, medicinska hundkliniken, fysiologi och farmakologi samt många fler hus som kan tänkas behövas av en veterinärhögskola av bästa slag. Alltihop i en arkitektur och en omtanke om materialen som får mig att tappa hakan.
Och här måste jag nästan be om ursäkt, för nu kommer det väldigt mycket bilder. Jag kunde inte låta bli, för det här är något av det häftigaste jag sett. Så mycket på ett och samma ställe och så förhållandevis välhållet och omhändertaget.
Tänk, jag har passerat förbi här i över 20 år och nästan varenda gång har jag sagt att hit måste jag bara. De här husen måste jag få titta närmare på. Nu har jag gjort det och då blev det som det blev. Alldeles för många bilder. Men jag hoppas ändå att det finns någon mer som blir lika fascinerad av den här arkitekturen som jag, och själv åker hit och tittar.
Och alldeles intill ligger Brunnsviken, min favoritstockholmssjö, där en skridskoåkare försökte tämja sitt bångstyriga segel.
I mitten på 1970-talet flyttade Veterinärhögskolan till Ultuna, numer Lantbruksuniversitetet i Uppsala.
Och om jag inte har alldeles fel för mig så läste mor en termin här i Kräftriket, innan hennes skadade knän satte stopp för hennes dröm att bli veterinär.
Visa större karta
Åh, alla dessa gamla, vackra byggnader! Man blir lite salig... För många bilder? Blir det aldrig!
SvaraRaderaNej, det kan inte bli för mycket av sånt här! Vilket ljuvligt ställe! Så glad man blir att vuxna män på den tiden kunde tillåta sig (och tillåtas) leka så! Det är hjärtevärmande arkitektur.
SvaraRaderaFantastiskt Mira! Fantastiska bilder och fantastisk arkitektur.
SvaraRaderaVad härligt att du dragit igång dina utflykter igen. Inspirerande som vanligt. Nu måste jag vakan upp ur vinterdvalan och ge mig ut i världen *klappar mig på kinderna* :-D
Också jag har dagligen åkt förbi dessa vackra byggnader utan att ta' mig tid (dra i nödbromsen på Roslagsbanan) att bese härligheten. Tack!
SvaraRaderaMargaretha
som kommer tillbaka eftersom
många av bilderna bara visar
sig till hälften nu
Äntligen första utflykten..det har jag väntat på:)
SvaraRaderaDet kan aldrig bli för många bilder, jag kommer att titta på dom igen och igen......Det som slog mig nu vid första titten var att bilden på Vänt-Hallen vid Kirurgiska kliniken med det stora fönstret ser ut som en Saluhall i sydliga länder:) Precis som du så älskar jag sten och järn, kan aldrig se mig mätt.
Tack för rundtur!
Anta S: Salig var bara förnamnet när jag gick omkring där igår...
SvaraRaderaNora: En vilja att göra fint på ett lekfullt sätt. Vad gör arkitekter idag när de vill göra fint på ett lekfullt sätt?
Scribo: Upp med dig och ut med dig! Jag väntar ivrigt på dina initierade inlägg!
em: Hua. Det var ett rackarns åkande förbi hela tiden. Stanna! Jag vill stiga av!
Billan: Inte för många bilder? Så glad jag blir! Jag har alltid fått höra att det är lite fult att "gödsla" med bilder i blogginlägg. Visst! En saluhall. Och patienterna var hästar...
Tack, Mira! Jag har både gått och cyklat förbi där otaliga gånger men aldrig tagit en närmare titt. Nästa gång gör jag det. Dina härliga bilder ger mersmak.
SvaraRaderaGabrielle: Bra! Då har jag uppnått något med mina bilder. Du kommer att gå dit! :)
SvaraRaderaDet är härligt att se, att de kunde lägga ner så mycket omsorg på husen!
SvaraRaderaTegel och järnsmide är bara så vackert. Här snygga accenter i ljusgult och grönt. Tjusigt.
SvaraRaderaDet är bara att tacka för alla fina bilder - vilket ställe!
SvaraRaderaJag har bara sett det på avstånd förut, så underbart det måste ha varit att jobba på en sån plats...om cheferna var lika trevliga som exteriören vill säga.
Vaddå för många bilder? Så länge varje bild har något att säga är det bara att ladda på. Fantastisk tegelarkitektur. Jag hör också till dem som har besett byggnaderna på håll. Nu kom jag åtminstone lite närmare dem.
SvaraRaderaOtroligt fina detaljer, som du på ett enastående bra och intressant sätt förmedlar. Snyggt jobbat! /SA
SvaraRaderaOtroliga bilder!
SvaraRaderaKul att se!
Jag har en fråga till dig?
Vet inte om du vet om att en vinthund e bortsprungen i krokarna där? Jag undrar om du sett några spår efter hunden vid din utflykt? Tänkte på det skarpa ögat du har.. Hälsn
/Sonja
Karin: Visst! Önskar man kunde få se något sådant vid nybyggen idag...
SvaraRaderaSkaffaren: Mycket tjusigt! :)
Christina: Jo, det vet man ju aldrig förståss. Men att ha sin institution här kan inte heller vara fel.
Staffan H: Mmmm. Då fortsätter jag...
sasfoto: Tack! :)
Sonja: Tack! Nej, någon vinthund såg jag inte den här gången. Hade den varit där, så hade jag fått syn på den. Jag kikade verkligen i alla vrår...
Så Glad jag blev att få återse alla de gamla vackra husaen. Studerade till "djurläkare" där på -50talet. En alldeles fantastisk miljö för en ung student. Så många minnen....
SvaraRaderaBengt Häggmar: Så roligt att du hittade hit. Då har jag faktiskt uppnått något av det jag önskade med det här inlägget. Att någon skulle hitta det och bli glad!
SvaraRaderaUnderbara bilder och miljön är bara förnamnet lekte där som barn då min far
SvaraRaderaerhöll en tjänstebostad här./Lolla
Kul att du hittade hit och fick se mina bilder! Det måste ha varit en underbart spännande miljö för ett barn.
RaderaVad roligt att se dina bilder! Måste också dit och titta mer. Min pappa läste till veterinär där på 40-talet och talade alltid mycket varmt om tiden på "Stutis"!
SvaraRaderaHej! Roligt att du hittade hit. Att gå omkring här och se alla de fina husen är en upplevelse. Och har man dessutom en anknytning genom en förälder hit, är det ännu roligare.
Radera