Rapport från Bergianska

Denna lite kyliga och blåsiga marslördag tyckte jag var utmärkt för en kontrollexkursion till Bergianska trädgården. Jag var nog så gott som säker på att den kinesiska trollhasseln skulle blomma, men var där något mer som stuckit upp nosen efter den grymma vintern?

Den nyanlagda våtmarken kände sig osäker på om den var i fast eller flytande form…

Mistlarna utanför Edvard Anderssons växthus syntes tydligt när det inte var löv på trädet. Jag såg mig om efter någon att kyssa och tvekade mellan farbror med öronlappsmössa och lerig, gul hund. Jag valde inte någon av dem. Fast mistelkyssar gäller kanske bara vid jul?

Även denna pond svävade i tvivelsmål över sitt tillstånd.

Nja. Knappast ätbar…

Nja. Knappast prydlig…

Men den här vinkeln vart lite fin tycker jag.

Blommade gjorde emellertid glada mini-irisar och uppkäftig vintergäck. Gôtt!

Och alldeles, alldeles strax blommar här av bara tusan!

Å vad vi längtar!

Jag satt en liten stund och gonade i solen utanför Edvards, men kunde inte utnyttja mitt årskort emedan Emser inte fick följa med in. Förresten kände jag inget större behov av att gå in. Det var så ljuvligt utanför. Så länge man var i lä.