tisdag 20 november 2012

Skidmode för 100 år sedan

l32f

När jag åkte till jobbet imorse hamnade jag bakom en cyklist som trampade på för glatta livet. Han var iförd svarta cykelbyxor med limegröna revärer, cykeljacka med liknande limegröna revärer, cykelskor, cykelhandskar och slimmat vurpollon på skallen. Cykeln var en avancerad variant med racerutseende och farten var betydande. Och så brukar de allra flesta (i alla fall manliga) cyklister jag stöter på, se ut. Det var längesedan jag såg någon…  vanlig cyklist. Jag menar…  som sitter rakt upp och ner och liksom bara hojar. Iförd vanliga kläder.

När jag sedan hittade de här bilderna i mitt gamla arkiv, kunde jag inte låta bli att småle.

Bilden ovan, som föreställer farmor och två av hennes syskon, visar att även för cirka hundra år sedan var det någon sorts mode som gällde vid tagande av friskluft. Lappvarianten! Barnen – vid pass Djursholms horisont – skulle se ut som små samer med hätta, kolt och näbbstövlar.  

k8f

Även dessa små gossar, troligtvis ett par av farmors bröder, är iförda friskluftsuniform i form av ett par likadana, väldigt fina ollar. (Vem säger förresten olle idag?)

k11f

Medan dessa unga gentlemen hasar runt på nederbörden iklädda lite vad de fick tag på. Däremot tycker jag stavföringen är en smula originell. Som om de skulle gå på kryckor. Sådana där gammaldags kryckor.

Hursomhaver satte dessa bilder av gammaldags skidåkare kontra moderna cyklister igång en del funderingar om hur man kan se ut och hur man tror sig vara tvungen att se ut och vilken roll den moderna sportklädsindustrin har i sammanhanget.

Eller går det fortfarande – vid pass Djursholms horisont – att ge sig ut på jonnen eller skidorna iförd vad man haver?

14 kommentarer:

  1. Försök!
    Jag tror du klarar det - även om skidföret inte är det bästa i dag.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. em: Na, cykelföret är inte så hävligt det heller...

      Radera
  2. Jag är inte säker på att grupptrycket är större idag, jo kanske då det gäller barnen som är mer utsatta för detta grupptryck idag än förr.
    Normer för olika sociala skikt och inom olika sociala skikt är stark nu som då. För att stå ovan detta måste man vara stark som person. Så visst kan det gå att taga vad man haver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. På samma gång är det kanske mera tillåtet att vara udda idag. I alla fall om det bara är kläderna som är udda. Är du udda hela du kan det vara förödande, eller så måste du, som du säger, vara väldigt stark.

      Radera
    2. I storstan är det lättare att vara udda. Åtminstone i dagsläget som du säger. Alltid finns det någon grupp som tänker som den som känner sig udda. På landsbygden är det nog ingen skillnad då eller nu. Grupptrycket och jantelagen beskrivs av många som väldigt stark på småorter.

      Radera
  3. Nej, nej, nej hvor er de billeder herlige!

    Du har en god pointe i, at hver sin tid og "sport" har sit eget udstyr! I min familie har vi også nogle skibilleder fra 1940'erne...og der er tykke striksokker ud over bukserne, "skitrøje" og store læder skistøvler...

    Mira, vi har også mange af den slags cykelister her i København :O))) Alt er PERFEKT, og det er DYRT tøj og cykel. En af vores komikere har beskrevet dem, som " mænd der prøver at overhale deres egen blodprop"...det passer, for de kører altid (for) stærkt...og råber eller ringer på klokken, hvis man kommer i vejen....suk! ;O)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aputsiaq: Hade ni också elastabyxor? Det hade vi, med hälla under foten.

      Ibland ringer de inte ens på klockan... :(

      Radera
    2. Ja, nemlig, Mira...elastik under fødderne. Sådan et par bukser kunne jeg faktisk godt bruge...bukser "kravler" altid op af støvlerne...særlig gummistøvler! Hvor er det smart med nedtælling til vintersolhverv!

      Radera
  4. Tur att utvecklingen går framåt. Bilderna får mej ooosökt att tänka på "Barnen från Frostmofjället"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kors och Tvärs: Hihi! Nu gick det väl inte precis någon nöd på de här barnen, och någon Gullspira hade de inte att släpa på heller. Men du kan tänka dig hur det var att dratta ikull i snön med de där yllekjolarna på sig som farmor och hennes syster hade.

      Radera
  5. Elastabyxor med hälla under foten... Jag reste just iväg på en nostalgitripp! Mina elastabrallor var endera svarta eller mörkblå. Upptill gällde duffel, pälsfodrad jacka (som mamma sytt, underbart varm och skön!) eller vindtät anorak. Allt beroende på om man skulle svassa omkring i stan eller ägna sig åt snöbollskrig.

    SvaraRadera
  6. Hade man råd (vilket inte jag hade) skulle man ha Bognerbyxor och Bognerjacka. Byxorna kostade tvåhundra spänn, och jackan lika mycket. Detta skulle jag inte ha haft en aning om, om jag inte haft en mycket modemedveten kompis, som var med i damernas landslag i slalom.
    Mina byxor var betydligt billigare, och förutom hällorna hade jag hängslen för att de inte skulle knäa. Enligt min kompis var det otänkbart med knäande byxor!

    Fotot på de två gossarna påminner om en Carl Larssonbild - fast det är nog bara en gosse (Pontus?) på den.
    Margaretha
    mode-guru!

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.