Hos värmländska vikingar

Under hotfulla moln drog vi med hund och husbil genom Värmlandsskogarna. Sökte förgäves efter nattplats i Borgvik där det fanns en häftig hyttruin men inga parkeringsplatser värda namnet.

Följde så den lilla slingrande vägen mot sydväst ända till vi dunsade på Byälven i sin dalgång. Bred och sävlig under öppningsbar bro.

-Titta, där står det två husbilar sa syster Ninna och pekade. Vi åkte dit och hamnade på den lilla nyss iordninggjorda ställplatsen Nysäter, där det förut enbart varit gästhamn.

Här fanns dusch och toalett och en pratglad värmlänning som liksom förestod det hela.

Han berättade gärna om bygden och sträckte ut en lång arm åt någonstans bortom bron… –Här i Byälven kan man segla ifrån Vänern och ända upp till Arvika! –Och där borta ligger vikingabyn! Ni må tro det är fullt med vikingar där ibland. Kanske bor det någon där nu… Vikingacenter har vi också…

Efter kvällsmaten bylsade vi på oss och tog hundpromenad för att titta på vikingar. De var uppenbarligen någon annanstans, men drakhuvudena hade de lämnat kvar. Fascinerande.

Alltmedan de hotfulla molnen skockade sig alltmer i söder gick vi runt och fotograferade huvuden.

Och nere vid älvstranden låg vikingabåten Glad och gnuggade brygga och lekte med sina förtöjningar.

Vikingabåten som systern trott var en kyrkbåt när vi kom farande över bron…