Europa och tjuren
Det var en gång en kung som hette Agenor och han hade en väldigt vacker dotter som hette Europa.
Europa och hennes väninnor brukade ströva omkring på strandängarna och plocka blommor. En dag när flickorna gick där som bäst och plockade, råkade guden Zeus få syn på dem. Han greps då av en vanvettig lust till den unga prinsessan och förvandlade sig till en vit tjur som gick och betade bredvid flickorna.
Europa kunde inte motstå den vackra tjuren, utan gick fram för att klappa. Hur det nu begav sig fick Zeustjuren Europa att klättra upp på hans rygg och iväg bar det. Rätt ut i havet.
Det omaka paret hamnade till slut på Kreta, där Europa senare födde tvillingarna Minos och Radamanthys. Så kan det gå.
När de styrande i staden Halmstad ville ha en fontän på sitt Stora torg, gavs uppdraget till skulptören Carl Milles som valde att göra just tjuren Zeus simtur med Europa. Eller bortförande som somliga väljer att säga.
Fontänen, som är av brons, invigdes 1926 och bums var det några som hiade sig över att de fyra tritonerna runt prinsessan och tjuren var spritt språngande…
Och det kan man ju hålla med om. Nog borde väl de välutrustade tritonynglingarna kunnat ta på sig badbyxor. Eller? Antika, grekiska badbyxor.
Och vet ni vad jag tror? Jag tror att Europa följde med tjuren av fri vilja…
Ungefär som näcken i den svenska mytologin. Som förvandlade sig till en vit häst - bäckahästen - som drog med sig unga kvinnor ner i forsen...
SvaraRaderaNinna: Visst! Det finns bara 32 olika sagomotiv i hela världen...
SvaraRaderaVilket sammanträffande! Förra veckan fick jag en nyslipad sax inslagen i en gammal korsordsbilaga, Hemmets Journal från 1998. I krysset "Allmänbildaren" var det en bild med två frågor: Vem rövas bort av tjuren och vem har antagit tjurens gestalt?" Ja, givetvis Europa och Zeus.
SvaraRaderaEtt litet exempel på den synkronicitet som då och då dyker upp i livet. :o)
(Jag tror också att Europa följde med frivilligt...)
Jag tror också att Europa följde med av fri vilja, men berättarmässigt sett blir storyn så mycket bättre om man inte säger det rent ut.
SvaraRaderaAnnica: Jag gillar de där märkliga små sammanträffandena. Små hopatussningar i livets vardagligaste skeenden som får en att le eller lyfta på ögonbrynen.
SvaraRaderaStaffan H: Tja, vad hade hon för alternativ? Nån halvgammal, halvfet halvkung att ingå resonemangsäktenskap med för att gubbkungarna skulle kunna slå ihop två riken och bli ännu rikare...