lördagen den 7:e april 2012

Bobergs Uppenbarelsekyrka

_DSC0386uk

Mina upptäcktfärder i jakten på arkitekten Ferdinand Bobergs byggnader fortsätter, och den här kylslagna och blåsiga påskaftonen gick färden till Saltsjöbaden och Uppenbarelsekyrkan där.

_DSC0377uk

På sin 50-årsdag fick Boberg uppdraget att rita en kyrka åt bankdirektören Knut Agathon Wallenberg, mannen som 1889 förvärvat 1000 hektar mark öster om Stockholm för att där bygga ett rekreationssamhälle för “arbetsamme stockholmare”. Saltsjöbaden.

_DSC0356uk

Redan fem år tidigare hade Boberg börjat skissa på en kyrka till klippan vid Neglingeviken men först 1910 blir uppdraget av.

_DSC0345uk

Boberg fick helt fria händer att utforma Wallenbergs kyrka, det enda kravet som fanns var att kyrkan skulle stå klar till byggherrens 60-årsdag 1913 och att där skulle finnas ett gravkor till honom och hans hustru Alice.

_DSC0346uk

Ferdinand Boberg kontaktade professorn, sedermera ärkebiskopen S… Natan Söderblom och docenten i konsthistoria Johnny Roosval, för att av dem få hjälp med de konstnärliga och religiösa delarna av kyrkans utsmyckning.

Söderbloms tankar om Guds uppenbarelse fick bli ledande för byggnadens inre utformning och gav också kyrkan dess namn.

_DSC0348uk

Återigen fick Boberg visa sin mångsidighet som både konstnär och arkitekt; till kyrkan skapade han inte bara själva ritningen utan också flera inredningsföremål som smide, reliefer, lampor, kyrksilver och textilier, däribland två mässhakar. Vilken människa!

_DSC0349uk

_DSC0351uk

_DSC0352uk

_DSC0363uk

Kyrkan är byggd av brunrött tegel från Höganäs och det var Bobergs vilja att den liksom skulle växa upp ur själva klippan den är byggd på.

_DSC0364uk

_DSC0365uk

Och när jag smyger runt kyrkan i snålblåsten, kan jag inte annat än ge honom rätt. Kyrkan växer verkligen upp ur berget. Bryter markytan och reser sig, till en början mullrande men mot slutet alltmer likt basunstötar, rakt upp mot skyn.

_DSC0366uk

_DSC0368uk

Till inredningsarbetet knöt han till sig flera namnkunniga konstnärer, bland andra Carl Milles och målaren Olle Hjortzberg, som för övrigt bodde alldeles intill. Från början var tanken att Carl Larsson skulle gjort målningarna, men Boberg blev inte nöjd med Larssons skisser, utan valde istället Hjortzberg som också gjort kormålningarna i Engelbrektskyrkan.

_DSC0379uk

_DSC0380uk

Milles utformade, under en hel del våndor – Boberg var en bestämd herre som visste vad han ville – de mäktiga kyrkportarna i brons på västfasaden.

_DSC0358uk

Den vänstra dörrhalvan föreställande människans olycka och elände och den högra glädjen och trösten.

_DSC0357uk

Och ja, det är någon som pekar finger på handtaget. Det känns märkligt nog inte särskilt välkomnande… -Du där!

_DSC0361uk

Carl Milles gjorde också de två flankerande änglahuvudena på varsin sida om porten.

_DSC0362uk

Västfasaden pryds också, det är de små “knottarna” som sticker ut bland teglet ovan, av stjärnbilder ur zoodiaken.

_DSC0370uk

Innan vi åkte hit, hade vi noggrant kollat församlingens hemsida så att kyrkan skulle vara öppen, och inte kunnat utläsa annat än att den skulle vara tillgänglig mellan 9.30 och 16.30. Dessutom skulle påskmässa firas klockan 23.

Att få se kyrkan inuti – den är känd för sin ljusbehandling, sina frescomålningar och sitt vita altare av cararramarmor – stod väldigt högt på min önskelista, men när vi kom fram var (Du där!) portarna låsta.

Ett litet barn som skuttade på kyrkbacken sa –Fråga pappa! Han är präst. Han sitter där borta!

Vi frågade pappa prästen.

-Nej, sa han. Kyrkan är stängd idag, för Jesus är död.

Det blir till att åka hit igen en annan dag, då Jesus lever igen. Jag har hört att han ska återuppstå imorgon.

Fakta från
Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden av Kersti Lilja
Ferdinand Boberg – Arkitekten som konstnär av Ulf Sörenson

10 kommentarer:

  1. Snart är det dags att du ger ut en fotobok innehållande arkitektur och dess detaljer.

    SvaraRadera
  2. Hörde det i natt - att han var uppstånden alltså.

    SvaraRadera
  3. Mina superlativer har tagit slut... Kan bara hålla med Johnny härovan. Jag köper boken innan trycksvärtan torkat!

    SvaraRadera
  4. Johnny: Mhm. Skulle vara kul. Men jag håller mig nog till bloggen och dess... kravlöshet. Men vem vet. Nångång kanske...

    Ninna: Så bra! Då kan vi åka dit! :)

    Annica: Ojsan! Det räcker så bra att du kikar in här! :)

    SvaraRadera
  5. Tack för den intressanta rundvandringen med de härliga bilderna.

    SvaraRadera
  6. Jag har varit där en enda gång, och det var mycket länge sedan.
    Vilket vackert byggnadsverk det är <3
    Att porten och handtagen var så himla läckra hade jag helt glömt bort. Jag måste nog erkänna att jag gillar olycka och eländes-halvan bäst ;-) Helt underbart!
    Tack för det här vackra reportaget Mira!

    SvaraRadera
  7. Staffan H: Väl bekomme! :) Och du ska vara glad att du slapp vara med, emedan det blåste stickor och strån.

    Christina: Det är så speciellt. Boberg hade i sanning en alldeles egen, omisskännlig stil. Jag skulle velat studera porten ännu närmare, men jag var störd av de faktum att den var låst, att det var så svinaktigt kallt och att det hoppstudsade ett gäng ungar runt omkring som skuggade ljuset... Det får bli mer nästa gång.

    SvaraRadera
  8. Handtaget är mycket underligt. I det här perspektivet, rakt framifrån, ser det ut att vara en typisk snickarhand som håller ringen. Två avsågade fingrar. Kanske Josefs?

    SvaraRadera
  9. Jag är glad att jag inte behövde lägga tegelpannor på det tornet. Det hade varit läskigt.
    Jag är synnerligen förtjust i dina foton, teglets mönster, dörrarna och den huggna stenfoten.
    Jag delar detta inlägg till en nyfunnen tegelvän.

    SvaraRadera
  10. Karin: Aj! Stackars Josef! Nej, fingrarna pekar rakt fram, men perspektivet gör - som du säger - att det inte syns.

    Skaffaren: Ja, takläggare är inte något avundsvärt yrke. Har du sett att jag har en hel kategori som heter *tegel*? Detta underbara byggnadsmaterial.

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Och har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.