Långban - Hugo Victor Tiberg och hans museum

Han måste varit en mångsidig och lärd man, Hugo Victor Tiberg, disponenten vid Långbanshyttan mellan åren 1875 till 1913.

I "Svenska män och kvinnor 1942-1948" (Projekt Runeberg) kan man bland annat läsa följande:

"Tiberg, Hugo Viktor, bergstekniker, f. 6 juni 1849 i Högsby skn (socken), Kalmar län, d. 6 dec. 1913 på Långbanshyttan i Färnebo skn, Värml. län. [...] Utexaminerades från Bergsskolan i Filipstad 1871. Han var gruvstigare vid Persbergs gruvor i Färnebo skn 1871-74 och disponent för Grufve-ab. Långban i Långbanshyttan från 1874 till sin död samt därjämte verksam som konsulterande gruvtekniker. - Vid Långbanshyttan moderniserade T. gruvbrytningen och utbildade metoder för tillgodogörande av de förut outnyttjade manganmalmerna. För dessa byggde han ett anrikningsverk 1880 och för järnmalmen blodstensmalm det första i Sverige 1883. Ett omfattande arbete ägnade T. liksom brodern Enoch T. åt magnetiska undersökningar av järnmalmsfyndigheter medelst den av brodern uppfunna inklinationsvågen, och han upptäckte, vid Långban och annorstädes, många nya malmtillgångar samt upprättade talrika magnetiska kartor. År 1898 utförde han den första uppskattningen av Sveriges järnmalmstillgångar, vilken sannolikt också var den första i världen av denna art; den gav impulsen till det stora arbetet ”The Iron Ore Resources of the World” [...] Han skrev därjämte många uppsatser rörande gruvhantering, intresserade sig för mineralogiska frågor, särskilt som Långban hör till världens rikaste fyndorter för sällsynta mineral, och blev mycket känd som skogsvårdare, mossodlare och fiskodlare."

Han skrev flera anföranden, artiklar och uppsatser och detta om de mest skilda ting. Vad sägs om "Afhandling rörande karpodling vid Långbanshyttan i Wermland" 1890, "Om kalkstenar och dolomiter, deras förekomstsätt, beskaffenhet och användbarhet" 1901 eller "Skogsproduktionen, markläget och jordanalysen" 1910.

Han skapade också ett litet museum som står kvar mellan Nya laven och varphögen än idag. Där samlade han de intressanta mineraler han hittade. Långban har en ovanligt stor mineralrikedom. Cirka 70 för världen tidigare helt okända mineral har beskrivits härifrån.

Museet går att besöka om man följer med på någon av de guidade visningarna som förekommer. Dagen då vi besökte Långban - mitten av augusti - verkade det inte ens vara så mycket folk här så det var vits att starta en visning. Därför fick jag traska runt utanför och försöka glutta in genom fönstren. 

Jag har också en mineralsamling. En mycket liten. Jag har ärvt den efter morfar, bergsingenjören. Den bor i en kopparkastrull. Någon gång ska jag göra ett museum åt den. <3