Bilbo
“I en håla under jorden bodde en hobbit. Inte en otäck, smutsig, fuktig håla full med maskar och kryp och däven lukt, inte heller en torr, kal, sandig håla utan något att sitta på eller äta. Det var en hobbithåla, och alltså var den hemtrevlig.”
Så börjar J.R.R. Tolkiens bok Bilbo, en hobbits äventyr i Britt G. Hallqvists översättning från 1974.
Boken The Hobbit, or There and Back Again har översatts flera gånger. Den första gjordes av Tore Zetterholm på 1940-talet, och hette då Hompen eller En resa dit och tillbaks igen. Nyöversättningen (2007) av Erik Andersson kallas Hobbiten eller bort och hem igen. Boken är föregångaren till Tolkiens roman Sagan om ringen.
Det är i boken om Bilbo vi för första gången får möta trollkarlen Gandalf och smygaren Gollum.
Jag måste få berätta när jag först stiftade bekantskap med Bilbo, denne numer så världsberömde herre.
Jag hade sträckläst Sagan om ringen, som en mycket god vän tipsat mig om, sommaren 1975, och köpte Bilboboken i augusti samma år.
Och jag blev fast.
Jag ritade kartor, muddrade bibliotek på allt som fanns av Tolkien. Jag sydde kläder, lärde mig skriva på Quenya och hälsade mina vänner med Namárië! Jag började till och med skriva en översättning av den då oöversatta Silmarillion.
Sedan dess har jag läst dessa böcker fler gånger än jag kan räkna. När filmerna sedan kom för tio år sedan var jag till en början väldigt osäker på om jag ville se dem. Jag ville inte ha mina egna bilder förstörda. Naturligtvis kunde jag inte låta bli, och inte blev jag särskilt besviken heller. Möjligtvis kan jag tycka att Cate Blanchett som Galadriel är lite väl ung.
Vad jag däremot blivit en smula besviken på är vissa namnändringar i nyöversättningen, framförallt ändringen från Bilbo Bagger (som fanns med redan i Hallqvists översättning).
Tolkien skrev i sin anvisning för översättning av namnen i Sagan om Ringen att Baggins skulle översättas till något som hade med säck eller påse att göra. Nyöversättaren Erik Andersson väljer då Secker, trots att ordet "bag" eller "bagg" i betydelsen väska eller påse till och med finns i Svenska Akademiens Ordlista...
Hur jag än bär mig åt, kommer jag aldrig att kunna vänja mig vid Bilbo Secker!
Och just idag, den 12 december 2012, har den första delen av filmen The Hobbit premiär här i Sverige. Hobbit – En oväntad resa. Om jag kommer att se den? Självfallet. Men jag funderar på hur de har översatt Baggins.
När jag kollar på SF:s hemsida börjar jag dock ana en liten ljusning: "Berättelsen om Bilbo Baggers resa för att återkräva dvärgarnas kungadöme Erebor som för länge sedan erövrades av draken Smaug."
Underbart! Inte bara jag alltså!
Bilderna i det här inlägget är Tolkiens egna, och kommer från den bok jag köpte 1975. Många är de illustratörer som bildsatt hobbitens värld, bland andra Tove Jansson i en utgåva från 1962. Det hela ser ut som ett charmigt äktenskap mellan Mumin och Bilbo.
Jag köpte också en kalender, minns jag, med Tolkiens egna bilder färglagda. Undras om den inte ligger kvar på någon vind någonstans.
Fast bilden ovan har nog den gode Tolkien snott i alla fall…
För ett par år sedan, då jag gjorde ett inlägg om illustratören Jennie Harbour och sökte efter bilder, så hajade jag plötsligt till; i Sagan om Hans och Greta fann jag bilden nedan. Jag tyckte alldeles bestämt att jag kände igen den. Jag blev raskt tvungen att leta upp Tolkiens egna bilder från boken Bilbo. Och vilka är det då som sitter bland nästan exakt likadana träd... Jo trollen som Bilbo mötte på sin långa resa. De som blev till sten när solen gick upp.
Boken som Jennie Harbour illustrerade kom ut 1921 och Tolkiens bok om Bilbo - The Hobbit kom 1937. Jaja…
Men Bilbo är Bilbo i alla fall och Sagan om Ringen kommer jag alltid att älska.
Nörd? Vem då? Jag?
Vem är nörd? Du? Eller skulle jag? Nej Secker gillar jag inte. Dessutom tycker jag nyöversättningen är - jo, kantig. Språket flyter inte riktigt. Men det är min åsikt.
SvaraRaderaMen det finns faktiskt ett namn som jag kan godta - Gyllenbär (Hjortrongull)
Ninna: Jo, det var ju samme vän som introducerade oss båda till Ringens värld (vill jag minnas). Nyöversättningen sägs ju bättre följa Tolkiens sätt att skriva. Jag har inte läst sagan på originalspråk ännu, men det kan ju mycket väl vara så att han själv skrev lite kantigt. Må vara som det vill med det, vi har vuxit upp med Ohlmarks "felaktiga" text och är nöjda med den.
RaderaAtt Bilbo fick heta Bagger i hobbitfilmerna var för att han (och Frodo) hette så i de tre ringfilmerna. Filmöversättarnas instruktioner var tydligen att använda samma översättningar för de namn som var med i de tidigare filmerna, men i övrigt hålla sig till Anderssons nyöversättning. Resultatet blev tyvärr ganska rörigt, med till exempel herr Bagger i Säcks ände.
RaderaJag kan förstå vurmen för namnet Bagger (som även jag är uppvuxen med!). Det har en sympatisk klang, vilket man knappast kan anklaga det i mitt tycke mycket osköna Secker för. Men Bagger för tankarna snarare till bagge än till det engelska låneordet bag, som även om det i viss mån är etablerat i svenskan ju dessutom fortfarande uttalas på engelskt vis: "bäg". Det viktigaste i översättningen av Baggins tycker jag i och för sig inte är säckkopplingen, som ju inte fyller något större syfte i sig själv, utan att namnet går att koppla ihop med ett namn på bostaden Bag End, vars namn i sin tur helst skall betyda något i stil med återvändsgränd. Följaktligen har jag för min del valt att översätta till Backing och Backänden – även om det tog många år av grubblande innan jag kom så långt. :)
Jag instämmer tyvärr om nyöversättningen. Den är vid en första anblick väldigt trogen originalet, men tittar man mer ingående så ser man att Andersson dels har förenklat språket, men framför allt inte hade den rätta känslan i ordvalen. Tolkien var ju minutiöst noggrann i hur han uttryckte sig och vilka stämningar han ville förmedla. Om man som Andersson använder lika få ord som Tolkien (eller ibland ännu färre!) men utan samma precision och helt utan poetisk känsla, då blir resultatet lite grått och tråkigt – vilket åtminstone jag skulle vilja hävda att Tolkien ingalunda är i original! Ohlmarks däremot förstod att om exakt samma ord med exakt samma betydelse inte finns på svenska, då kan man ibland behöva använda mer än ett ord för att åstadkomma samma känsla som originalet. Dock har ju hans översättning i gengäld åtskilliga andra brister ...
Jag har plitat ner lite mer utförliga funderingar om Anderssons översättning här, om någon är intresserad.
Fint att få se alla illustrationerna och läsa om dina funderingar. Märkligt med namn... och översättningar. Så fel det kan kännas. Och Tove Jansson... Rent spontant vore hon den ultimata illustratören, men när jag ser bilderna i din länk blir jag både varm och besviken. Landskapens hisnande värld stämmer med mina fantasier, men gestalterna - där är jag för mycket romantiskt konservativ. Muminvärlen är sin egen och fantastisk, men det är inte så min Tolkienvärld ser ut.
SvaraRaderaKarin: Vi är nog helt enkelt för präglade på hennes Mumindalsbilder. De hör dit och ingen annanstans. och eftersom Tolkien själv redan från början satte ribban för Midgård, är det så vi tänker oss den världen. Dessa drag finns ju sedan, mer eller mindre, med i alla efterföljande illustrationer. Och många är det som bidragit.
RaderaEn översättning blir ju alltid lite grann av en tolkning - hur ordagrann (!) den än är!
SvaraRaderaNinna: Visst! De flesta ord har ju synonymer och beroende vem du är och kanske till och med vilket humör du är på, så väljer du olika.
SvaraRaderaVi kan vara glada att man inte höll fast vi den första översättningen - jag skrev kort om den här: http://fardiglast.tumblr.com/post/35043972108/j-r-r-tolkien-hompen-i-den-forsta-svenska
SvaraRaderaUlf: Jag läste aldrig Hompen. Kanske för att jag tyckte att homp lät lite larvigt. Kanske för att jag redan läst Hallqvists översättning när jag såg Hompen och inte, som vanligt, ville ha mina förstaintryck förstörda. Homp?!
RaderaÅh, det är som alltid så intressant att kika in här. Så mycket saker man inte känner till och du beskriver så bra och ger så mycket fakta och alltid så fint illustrerat också.
SvaraRaderaJag har aldrig varit i kontakt med Tolkien och hans värld så detta var helt nytt för mig. Jag läste andra sagor - med John Bauerillustrationer. (inte helt olika de du nu visar, samma slags känsla).
Man kanske skulle ge sig in i "fantasy-världen" i vuxen ålder ändå?
Monet: Vet du om att det i hela världen bara finns 32 olika sagomotiv? Så det är inte så konstigt att samma historier dyker upp både här och där. I fantasyn är det som oftast striden mellan ont och gott som avhandlas, på mer eller mindre trovärdiga och välskrivna vis. Mycket skrutt har levererats i Tolkiens anda. Och som du förstår föredrar jag Ohlmarks översättning framför Anderssons. För övrigt rekommenderar jag Ursula K. LeGuins böcker, som är riktigt, riktigt bra. http://sv.wikipedia.org/wiki/Ursula_K._Le_Guin
Radera