Misterioso
(Foto: Johan Paulin)
Först tänkte jag inte se den. Filmatiseringen av Arne Dahls Misterioso. Den första (andra) delen i författaren Jan Arnalds dekalog om Rikskriminalens A-grupp; "specialenheten för våldsbrott av internationell art".
Jag sträckläste de första böckerna och hängde sedan på bokhandelshandtaget för att få tag i nästa, och nästa. Och älskade dem. Kanske inte så mycket på grund av intrigen, utan mera för person- och miljöskildringarna. Och språket.
I den tionde och sista boken om A-gruppen, Himmelsöga (om man inte räknar Elva, som är någon sorts epilog), finns en stockholmsskildring som inte går av för hackor. Läs den här. Månne den kommer att bli lika odödlig som August Strindbergs ur Röda rummet?
Men det var inte det jag skulle tala om. Det var TV-serien.
Som sagt, jag tvekade.
Jag tvekade så till den grad att jag inte ens såg inledningen. Till slut kunde jag inte låta bli. För det är ju så med filmatiseringar av böcker, att har man en gång sett dem, så kommer de bilder någon annan valt åt dig för alltid att sitta fast i din skalle.
Och skulle de på något sätt då inte stämma med dina egna bilder, så är det kört. Du får aldrig tillbaka det du själv såg när du läste.
Paul Hjelm
Kerstin Holm
Gunnar Nyberg
Arto Söderstedt
Viggo Norlander
Jorge Chavez
Jan-Olov Hultin
Ett antal personer som alla fått sina utseenden och egenskaper i min egen fantasivärld och som nu för alltid är utbytta. Jag kan möjligtvis förlika mig med några av de nya ansiktena...
Svårast var att få till Jenny Hultin! Jenny! Jan-Olov har blivit kvinna. Han har blivit... Utkvoterad! För att serien ska bli mer politiskt korrekt? Mäh!
Aarto kan gå an, men Viggo Norlander har blivit för... mjäkig? För tunn? Kanske vinner han i längden. Om det blir fler filmer. Gunnar Nyberg... Tja, men östgöte? Nå det är en bagatell. Kerstin Holm? Jag vet inte. Bäst tycker jag att Jorge Chavez har blivit. Han stämmer rätt bra med den tänkande, piggögda Duracellkanin jag sett honom som.
För övrigt tycker jag att man missat en stor del av böckernas psykologiska fullträffar och underliggande toner. Paul Hjelms inre tankegångar och våndor har man försökt uppnå genom... extremt kort skärpedjup när han är i bild?
Och den ljuvliga humorn som löper som en röd tråd genom alla tio böckerna. Mitt ibland allt blod och all infernalisk grymhet. Humorn som yppar sig som små underfundiga betraktelser och dialogväxlingar. Vart tog den vägen?
Här är ett litet axplock ur Misterioso: (Citaten är hämtade ur Månpockets upplaga med tryckår 2007.)
Sidan 17. Mördaren skjuter kallblodigt sitt offer: "- Ljudbang, tänker han. Och Olufsen, tänker han."
Sidan 57. "Jojomänsan, sa Jorge Chavez och gick fram till den skuttande skrivaren."
Sidan 79. "Aprilväder, tänkte Hjelm och nös frimodigt."
Sidan 83. "Viggo Norlander böjde sig över sin mörkblå anteckningsbok och talte sålunda..."
Nåväl...
Kvar blev en skickligt gjord, och för all del spännande, tv-deckare som inte skiljer sig alltför mycket från allt annat jag sett...
Jenny Hultin. Pah!
Hur rätt har inte du. Jag tänkte exakt likadant, jag älskade böckerna när de kom och sträckläste de en efter en när de kom ut. Jag har också mina egna bilder i huvudet och ingen stämmer överens men hur svårt är det inte att få med alla tankar och rörelser i filmen. Gott Nytt År.
SvaraRaderaRandiga Tråden: Ja, egentligen borde man väl låta bli att titta. Men det är ju så svårt att låta bli. Det kan ju vara bra också. Gott Nytt År själv!
SvaraRaderaOm jag vore lika bra på att sätta ord på tankar som du så skulle jag ha skrivit ett inlägg precis som det här:) Känner mig lurad på nått vis.....borde aldrig ha kollat på tv-serien!
SvaraRaderaDet är inte värmen som är största bekymret på torpet när det är strömlöst utan vattenförsörjningen. Egen brunn som behöver el för att ge oss vatten. Bökigt att vara utan toalett.....Men nu är jag glad som en lärka....har nyss fått veta att stjärna och stake lyser i torparfönstret. Nu blir det nyår på torpet:)
Gott Nytt År!
Billan: Äsch! Men nu är det gjort, och då får vi försöka leva me Jenny Hultin. Eller snabbt läsa om böckerna och försöka få tillbaka våra egna bilder.
SvaraRaderaÅh, vad glad jag blir för din skull! Så smart att ha stjärna och stake i fönstret, så grannarna kan se om det lyser! Vi har också egen brunn på landet med elpump, men - himlen vare lovad - en självtryckskran i källaren, så vi kan gå och hämta hinkar med vatten. En "manuell" värmekälla finns också i varje hus; kamin, kakelugn och öppen spis med insats. För övrigt blir det stormkök för maten om strömmen skulle gå. Och det gör den. Men syster Ninna bor ju i det ena huset permanent, så för henne måste det ju fungera.
Jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt Torpår! :-)
Nu ska jag gnälla lite om Misterioso på tv... Jag såg ungefär en fjärdedel av första delen sen stängde vi av. Jag har inte läst böckerna men tyckte att tv-dramatiseringen var gjord på ett märkligt tondövt sätt - om du förstår hur jag menar. Det fanns ingen riktig nerv i det, ingen karisma hos personerna, ingen riktig känsla i dialogen. Berodde det på dåligt manus, inte tillräckligt bra skådespelare, dålig regi eller vadå? Jag vet inte. Men det kändes konstruerat och onaturligt. Liksom styltigt. Jag undrar verkligen varför svenska tv-serier ofta är så dåliga jämfört med danska och även norska. "Vi" kan ju göra bra långfilmer. Men jag kanske är orättvis mot den här Misterioso, den kanske tog sig senare. Jag får se om jag ger den en chans till.
SvaraRaderaÖnskar dig en trevlig nyårsafton - och att Emser klarar smällarna bra - och så passar jag på och säger Gott Nytt År!
Gabrielle: Ja, jag förstår precis hur du menar. Jämfört med boken var tv-serien tam.
SvaraRaderaEmser var på landet och där small det inte särskilt mycket. Han är märklig, den hunden. Han bryr sig inte om smällare men är skiträdd för trappstegen...