Arne, 20 december 1988

"Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden,
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen,
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så."

Bo Setterlind



Här borde du ha sovit! Men hur ofta skulle vi kunnat hälsa på dej då?