fredag 25 november 2016

Jul i Bergianska – en sinnlig historia

DSC_6510j

Jag fick en inbjudan i min mailbox häromdagen. En inbjudan till förhandsvisning av Bergianska trädgårdens årligen återkommande utställning Jul i Bergianska. Eller Jul i växthuset som den heter numer, sen hela arrangemanget flyttat från orangeriet in i Edvard Andersons växthus. Detta är andra året.

DSC_6515j

Och vilket lyft säger jag. Utställningen var fin när den var i orangeriet också, men det här ger ändå så mycket mer. Växterna levande bredvid sina frukter, nötter och kryddor.

DSC_6516j

Varifrån kommer kanelen? Vad är suckat? Växer paranötter på träd? Hur ser ingefärans blad ut? Är vaniljen verkligen en orkidé?

Allt det här och en massa mer får man reda på om man besöker Edvard Andersons växthus någon gång mellan 25 november och 11 december.

Och det första man ser när man kommer in är ett uppdukat bord, fullt med julens alla doftande råvaror.

DSC_6619j

DSC_6546j

DSC_6525j

DSC_6526j

DSC_6531j

DSC_6532j

DSC_6534j

DSC_6535j

Ser du hur lik vanlig krokus den är, den ljuvliga lilla saffranskrokusen. Värd sin vikt i guld. Blommorna står bara en dag eller två.

DSC_6538j

Och ovanför alltihopa hänger trädgårdsmästare Kailis underbara takkrona. Gjord enbart av sådant trädgården ger. Vilken inspiration!

DSC_6618j

DSC_6530j

DSC_6539j

DSC_6570j

DSC_6621j

Alldeles till vänster när man kommer in står de råvaror som den svenska naturen kan erbjuda oss julfirande svenskar.

DSC_6542j

Som halm till halmkronan…

DSC_6544j

Fönsterlav (inte vitmossa) till adventsstakarna…

DSC_6545j

Humle till öl och julmust…

DSC_6635j

Och vanlig gran. Med halmstjärnor.

Men det räcker inte med detta…

DSC_6549j

Resten av växthuset är fyllt av spännande saker som hör julen till. Högst upp på varsin pelare växer hanmistel och honmistel.

DSC_6555j

Granna granatäpplen som julkulor…

DSC_6559j

Svävande hyacinter…

DSC_6560j

Fikon i fikonträdet…

DSC_6561j

DSC_6562j

Och julstjärnan från Mexico…

DSC_6566j

Och vad hänger i korkeken om inte…  korkrenar.

DSC_6578j

DSC_6582j

DSC_6583j

DSC_6584j

Vackert uppställt och pedagogiskt berättat fyller julens frukter, nötter och kryddor växthuset från vägg till vägg.

DSC_6596j

DSC_6599j

DSC_6603j

DSC_6595j

Och tittar man riktigt noga, dyker julens hemliga befolkning upp än här, än där.

DSC_6604j

DSC_6608j

Mycket kan jag beskriva och visa med hjälp av mina bilder, men en företeelse kan jag aldrig förmedla: doften. Den ljuvligt milda luften, kryddigheten, atmosfären.

Den måste bara upplevas på plats. Och trots att det blev många bilder i det här inlägget, är det bara en bråkdel av vad utställningen bjuder på.

Man kan gå till Edvard Andersons växthus när som helst, men som allra, allra bäst är det nu i november, när det gloppar och slaskar ute. Och så kan man ju passa på att lära sig lite om julens smaker på samma gång.

DSC_6641j

Tack snälla Catarina och Gunvor för en trevlig och spännande visning!

DSC_6519j

5 kommentarer:

  1. Efter att jag njutit två-tre av dina ljuvliga bilder började jag faktiskt förnimma dofter. Julens dofter är speciella för oss, de sitter i sedan tidig barndom.
    Här uppe i norr säger vi aldrig julkula, vi säger `pumla´. Ett jättebra ord, tycker vi. Och nu äntligen finns det även med i SAOL.
    http://www.pumlan.se/ (Kolla under `Nyheter´ i vänsterspalten.)
    Trevlig första advent!

    SvaraRadera
  2. Fantastiska bilder, Maria! Man längtar nästan till snökaos och vinterrusk. Ska passa på att gå på utställningen under när jag är i Stockholm härnäst.
    Susanna

    SvaraRadera
  3. Tusen tack för rundvandringen - jag kan nästan känna dofterna!

    SvaraRadera
  4. Men wow! Och inte visste jag att paranötter växte så där!

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.