Egon i vitögat

Vi skulle åkt till Bohuslän över trettonhelgen, men avstod på grund av den utfärdade klass 2-varningen. Det skulle ju bli storm över Västra Götaland, och vi hade inte lust att ligga på vägarna när träden yrde omkring. Istället åkte vi helgen som var. Hm.

Trettonhelgsstormen blev det inte mycket med. Men den 10 januari kom Egon.

Det började vid lunch med att regnet öste ner, när jag var ute och rensade hängrännor. Efter ett tag upphörde regnet och det började dåna i trädtopparna. På ett kick hade molnen sopats bort och vindsnurrorna på åsen gjorde skäl för sina namn.

Vi började tala om att tidigarelägga kvällens middag. Alltför många gånger har vi stått med gådd ström och grytorna i högsta hugg.

I skymningen började det knaka i väggarna. Lammsteken stod i ugnen. Vattnet på den sluttande gårdsplanen började rinna uppför.

När vi satt oss till bords började ljuset blinka. Vi hade tappat upp vatten, tänt ljus och tagit fram reservljus.

Syster Ninna och jag drog oss till minnes (som alltid när strömmen hotar att gå) den artikel i tidningen som skulle ge tips inför strömavbrott. En av punkterna, bland upptappat vatten och reservbatterier, var uppmaningen –Skräm inte barnen! Efter den gången skrämmer vi alltid barnen när strömmen går. (Nå, barnen är vuxna nu, men gillar ändå att bli skrämda.)

Medan vi satt där riste väggarna, det knakade i yttertaket och söderfönstren verkade bukta inåt. Vi väntade när som helst att strömmen skulle gå eller att en takplåt skulle slitas loss och komma brakande över gården.

Vi är vana vid blåst. I norra Bohuslän måste man vara van vid blåst. Vart och ett av våra tre hus har en eldstad, i två av husen finns stormkök och T-röd, ved finns alltid intagen, extra tändstickor ett måste, ljus och värmeljus, batterier i ficklamporna och vi försöker se till att ha mobilerna laddade inför klass 2-varning. I källaren på storhuset finns en vattenkran direktkopplad till brunnen, så vi kan hämta vatten när hydroforen stannat. Sen kan det få börja blåsa. Sen skrämmer vi barnen.

På natten sov jag inte mycket. Egon satte bredsidan mot västerväggen och tog i. Det dånade i träden. Takplåtarna jämrade sig. En vindskiva började vibrera. På radion meddelades det 40 sekundmeter på Väderöarna utanför Fjällbacka. Jag höll andan. Det gjorde inte Egon.

Lite senare på natten hörde jag hur vinden vred. Blev mer västnordväst. För nordvästan, nordan och nordostan ligger vi skyddade av berget. Välsignade berg.

Vi fick behålla strömmen. För några år sedan grävdes våra luftledningar ner. Sedan dess är vi i alla fall skyddade från strömavbrott på grund av träd som trillar i närheten. Men den kan ju fortfarande gå längre bort.

På morgonen gick vi inspektionsrunda. Inga takplåtar bortblåsta, inga trillade träd – i alla fall inte på tomten – vi gick inte längre bort längs berget och tittade. Inte ens de enkupiga takpannorna på storhuset hade flyttat på sig, trots att de ligger sämre än tvåkupiga. Det enda som hänt var att ett par rader pannor på gethuset hade hasat en bit.

Jag tror att Egon var en av de värsta stormar jag upplevt på vår gård. Att vi klarade oss utan skador är faktiskt häpnadsväckande. Värst var nog höststormen 1969, då vi just flyttat dit.

Kommentarer

  1. Ja, se det var ett riktigt blåsväder...

    SvaraRadera
  2. Egon nådde även Hjo, men inte med sådan kraft. Men nog ven det runt knutarna allt. Ingen gådd ström dessbättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och lov att vi slapp gådd ström. Fast barnen blev nog lite besvikna när de inte fick bli skrämda.

      Radera
  3. Du är en fena på att formulera Dig. :-) hälsar Görel

    SvaraRadera
  4. För att inte tala om att strömmen gick varje gång det åskade. Och det gjorde det ofta. Den sommaren.

    SvaraRadera
  5. Av nyhetsrapporteringen så förstår man att Egon var en riktigt otrevlig bekantskap för många. Han ställde till med massor av oreda och problem. Så skönt att ni klarade er bra och att inte strömmen gådde.
    Tack och lov hittade inte Egon till Norrbotten. Tydligen var hans GPS inställd på södra Sverige. Dock hade vi blåsigt... och när temperaturen pendlar mellan 20 och 30 minus så blir köldfaktorn förfärande hög. Huga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hua! Hellre 20 - 30 sekundmeter än 20 - 30 minus...

      Radera
  6. Ja, det var en redig storm vi hade över oss. Nån av fyrarna vid Dynabrotten hade blåst bort också läste jag och det är tunga saker om jag förstod det hela rätt.
    Det finns nog en anledning till att många hus i Bohuslän ligger med ett skyddande berg därifrån vinden oftast kommer. Vi har det så här, tack och lov och även i huset vi bodde i nedanför backen, innan detta.
    Det var kul att du tittade in hos mig - så hittade jag hit!
    Förstår ju att nånstans inte så där väldigt långt härifrån finns du!
    Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att du hittade hit! Ja, jag såg det där med fyren också! I stort sett alla gamla hus i Bohuslän ligger med skyddande berg i närheten. Annars fick man finna sig i att blåsa bort. Nej, särskilt långt från din Snäckskalsdal är vi inte. Vore det inte bergknallar och trädtoppar ivägen skulle vi nästan se dig.

      http://mirasmirakel.blogspot.se/2009/04/den-vackraste-platsen-som-finns.html

      Radera
  7. Och nu ska det blåsa igen. Uppåt 24 sekundmeter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajaja. Bohuslän! De satte verkligen sprutorna på rätt ställe. Det brallade en del här igår med.

      Radera
  8. I blåsväder är man bra liten och glad när allt finns kvar. På marken. Förstår att Egon nog tröttade ut sig hos er, här flåsade han mest, lagom uttröttad...

    SvaraRadera
    Svar
    1. En flåsande Egon kan vara nog så påfrestande.

      Radera
  9. Inte skrämma barnen. Ho ho! Underbar berättelse :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg