Utmed Brunnsviken till Stallmästaregården
I söndags hade solen beslutat sig för att bättra på sin urusla novemberstatistik och strålade från en klarblå himmel. –Vi behöver en ljuskick! sa jag. Ska vi inte ta och knalla lite vid Brunnsviken? Inte bara klafsa i vår gamla, vanliga - om än helt ok - skog.
Alltså. På med vandringsskorna, koppel på Emser och så iväg.
Brunnsviken är ju en av mina favoritplatser i Stockholmstrakten, och jag återvänder gärna dit gång på gång.
Bellvueparken är en nybliven bekantskap och dit for vi. När vi rundat udden utbrast Hussen –Titta där ligger ju Stallmästargården! Ska vi inte ta och gå dit. Vi kanske kan få en matbit.
And off we went.
Jaha! Tänkte jag. Ytterligare ett ställe jag aldrig varit på, trots att jag bott i stada med omnejd sen 1979.
Den ligger i utkanten av Hagaparken vid Brunnsvikens strand. Gården som sådan stammar från början av 1600-talet och var då säte för stallmästaren vid Karlbergs herresäte, Ebbe Håkansson.
Här har varit utvärdshus sedan 1600-talets mitt, då Ebbe Håkansson beslöt sig för att öppna värdshus efter ett besök av drottning Kristina, som funnit platsen bedårande och spritt dess rykte i staden.
När tullen 1672 flyttades till korsvägen mellan Norrtullsgatan, Uppsalavägen och vintervägen över Brunnsvikens is, förbättrade detta affärerna än mer.
Ända sedan dess har här varit värdshus. Byggnader har tillkommit, andra har rivits, men detta till trots andas hela miljön 1700-tal.
Vi beslöt oss för att gå in för att äta deras söndagsbrunch. Hunden fick följa med och sitta i hallen. Behöver jag säga att han skötte sig exemplariskt? Men än mer exemplariskt skötte sig en liten pudelfröken, som utan koppel tålmodigt satt vid ingången och väntade på hasse eller mutte.
Miljön är genuin. Utsikten illbedårisk och brunchen var lagom. Lagom mycket och lagom dyr. Och god.
När vi kom ut igen hade solen gått ner, och vi påbörjade vår vandring tillbaka längs Brunnsviken genom Bellevueparken.
En tvättbjörn begrundar bekymrat det faktum att Anticimex ägnar sig åt verksamhet i området.
Stallmästaregården ligger som en inklämd oas mellan E4 och E20 med Karolinska sjukhuset flåsande i nacken. Men vänder man bara blicken ut mot sjön och täpper öronen en smula är här fantastiskt vackert.
Båtarna i viken vilar i väntan på våren. (Hoppsansa, en helt omedveten allitteration damp det ut där! Hexameter tror jag det blev också.)
Parkeringsplatser är en hyfsat trång sektor.
Att ta cykeln är nog en inte alls tokig idé.
Tänkte vi och traskade hem under rödhimlen.
Så länge sedan jag hann att läsa... Så mycket vackra bilder. Med detaljer. Jag älskar detaljer. Njutbart! Nu ska jag fortsätta läsa. Och titta.
SvaraRaderaKul att du tycker. Förstår inte vart all tid tar vägen. Och visst är det märkligt. Ibland vill man den ska gå fort och ibland långsamt. Håhå jaja.
RaderaKanske skulle vi föreslå Stallmästargården vid nästa besök hos stockholmsdottern. Det vore väl något.
SvaraRaderaDet ska ni absolut göra. Åh, det finns så många mysiga ställen att besöka här runtomkring!
RaderaHungrig nu, på att äta i 1700-talsmiljö.
SvaraRaderaSkyltarna skapa sådan sällsam sjuttonhundratalsstämning.
Jo, det är lätt hänt!
RaderaParkeringsförbud för kalescher, landåer och trillor!