Ales stenar

Goldondern Aniara stängs, sirenen ger signal

för fältutstigning enligt känd rutin

och gyrospinern börjar att bogsera

goldondern uppåt emot zenits ljus,

där magnetrinerna som häva fältens styrka

snart signalera läge noll och fältavlösning sker.

Och likt en jättepuppa utan vikt

gyreras Aniara vibrationsfritt

och utan varje störning bort från Jorden.

En ren rutinstart utan äventyr,

en vanlig gyromatisk fältavlösning.

Vem kunde ana att just denna färd

var dömd att bli en rymdfärd helt för sig

som skulle skilja oss från sol och jord,

från Mars och Venus och från Doris dal.

Ur Aniara av Harry Martinsson.