Mitt emellan jubel och vemod

Turdus_merula_20050321

Så.

Då har de första trevande solokonserterna startat för i år. Om några veckor kommer de alla att ingå i ett andlöst körverk.

Koltrastarna vars sång balanserar på den knivskarpa eggen mellan jubel och vemod.

Koltrastsången som får mig att stanna upp i svårmodsfröjd. Frysa mitt i rörelsen. De första flöjtande tonerna som, som vanligt, får min vintertrötta själ att fara rakt ut genom atmosfären, runda Saturnus och hamna pladask på gräsmattan med ett fånigt leende på läpparna.

Kommentarer

  1. Ännu har jag inte haft någon anledning att fånle.

    Intressant att höra din morfars synpunkter på Alpsymfonin!
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer, jag lovar!

      Det var en mäktig upplevelse att få höra detta i radio. Kul att du lyssnade.

      Radera
  2. Nån koltrast har vi inte hört än - men vi hade en bofink här idag bland solrosfrönorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bättre en fink bland frönorna än en koltrast bland... hönorna?

      Radera
  3. Att se denna spräckliga fågel på gräsmattan är en årlig glädje - och sången förstås. Men än dröjer det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här börjar koltrastarna i stort sett alltid tuta i slutet av februari. I år är varken tidigare eller senare än det brukar vara. Brukar de vara senare hos er?

      Radera
  4. Ingen koltrastsång här uppe. Kanske för att de är flyttfåglar här och inte hunnit tillbaka upp än. Jag får trösta mig med att "talljoxarna" i alla fall börjat med sin vårsång.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg