Bobergs Rosenbad

En mulen men ljum kväll i slutet av juni promenerade jag Strömgatan fram med ett par arbetskamrater. Det tog mig ungefär tre gånger så lång tid att passera Ferdinand Bobergs skapelse Rosenbad, som det tog för dem. Hade jag helt fått bestämma takten, hade det tagit mig ännu längre tid.

-Men bättre något än inget, tänkte jag, och fotograferade liksom i flykten. Jag må väl återvända…

I kvarteret Rosenbad vid Strömmen i Stockholm låg från början ett…  rosenbad. Ett badhus där eteriska oljor troddes vara hälsosamma och läkande. Badet revs för att ge plats åt Hildebrandska huset som i sin tur revs för att ge plats för en byggnad åt AB Rosenbad.

Tanken var att bygga ett centralpalats som under gemensamt tak skulle inrymma Nordiska Kreditbanken, kontorslokaler, lägenheter, restauranger och ett café.

Uppdraget gick till Ferdinand Boberg och huset stod klart 1902.

Boberg hade varit på resa i medelhavsländerna och insupit inspiration. Detta kom till uttryck bland annat i ritningar till ett riksbankshus som aldrig blev av, i konsthallen till 1897 års Stockholmsutställning samt här i Rosenbad. En tydlig inspirationskälla var också orienten, något som Boberg senare skulle bli ifrågasatt för. Hans arkitektur ansågs inte tillräckligt “äktsvensk”. Nationalromantiken bultade på dörren.

Som en hyllning till platsens tidigare funktion – rosenbadet – återkommer rosornament överallt på byggnaden.

ABR – Aktiebolaget Rosenbad.

Dock synes det mig som om tämligen okänsliga fönsterbågar tryckts in här och var. Tidigare genomfördes en hel del “renoveringsarbeten” som senare fick kritik. När huset skulle anpassas till Regeringskansliet 1981, såg man till att rätta till många av fadäserna. Uppenbarligen dock ej detta fönster…

De två tornen har flera, för Boberg väldigt typiska, krusiduller. Hos Stockholmskällan hittade jag en närbild (fotograf okänd) av det västra tornet, där man tydligt ser de “korsarmar” som han också använde sig av på maskinhallen vid 1897 års Allmänna Konst- och Industriutställningen på Djurgården i Stockholm.

Byggnaden är mycket långsträckt, den täcker hela kvarteret längs Strömgatan, men Boberg låter fler vertikala linjer motverka horisontlinjen; det ser ut som om det vore flera olika hus.

I mittenpartiets bottenvåning förlades en restaurang med en venetiansk loggia. (Här är förresten fortfarande restaurang, öppen för folk som arbetar i huset.) Tittar man närmare på balustraden kan man se de mest fantastiska dekorationer; vinrankor, fiskar, frukter = mat. Boberg tyckte om att låta sina yttre dekorationer visa vad som försiggick innanför.

Allra tydligast blir det på det som en gång var ingången till Nordiska kreditbanken; deras portal, som vetter mot Drottninggatan, är täckt med… pengar. Mynt och pengapåsar slingrar och kryllar runt hela överdelen av porten. Och så rosor förstås.

(Varför vissa delar av huset är inklätt med nät, har jag inte lyckats få reda på.)

Det är nästan så man hör hur det klirrar och rasslar, som en gammaldags mynträknarmaskin.

Ferdinand Bobergs egen akvarell av Rosenbad. Han var inte bara arkitekt, Bob, han var en gudabenådad konstnär också.