tisdag 29 december 2015

Opp Amaryllis!

Och så var de det där med amaryllisar.

Jag har ju ett tämligen stort antal sedan många år, som alltid blommar om i tur och ordning. I april.


Så därför köpte jag ett par lökar nu för att få lite julfägring.


Döm om min förvåning när två av mina gammellökar ger sig till att skjuta upp varsin stängel. Nu. Och jag har inte behandlat dem annorlunda eller någonting.


Det är bara att tacka och glädjas.






torsdag 24 december 2015

Julefrid

Nu. Är det Julafton. Tindrandets och förväntans gyllene högtid.

Och vad gör vi av den? Stressar sönder. Flänger och slår knut på oss själva tills ögona går i kors.

Nu. Lyser jag Julefrid!
Stanna upp! Tänk efter. Det räcker nu! Allt duger som det är.

Stanna upp! Se din familj. Ta den i handen. Var nära. Det räcker.

Och sitter du ensam idag? Ring ett samtal till en vän som kanske också sitter ensam. Önska julefrid. Sänd en tanke. En kram. Eller gå ut, skänk ett leende. Eller bor det ingen mer där du bor? Gå ut och hälsa himlen och träden. Ljuset har återvänt, för varje dag några minuter längre.

Julefrid.

Andas.

Och du. Jag håller din hand.

fredag 18 december 2015

Jättestor husbilsmässa i Paris

Och så – till slut – Paris. Vi skulle tillbringa tre dagar i staden och det första vi gjorde var att besöka den enorma husbilsmässan 50ème Salon Véhicules de loisirs på Parc des Expositions Paris le Bourget.

Här fanns 200 utställare fördelade på 100 000 m². Camping-cars, résidences mobiles, caravanes, remorques, équipements et accessoires av alla de slag. Elmia – där ligger du nog i lä (156 utställare på en yta av 33 252,5 m²).

Någonting som är mycket vanligt i Frankrike är mobil-homes, stora mer eller mindre stationära husvagnar som ser ut mer som hus än som vagnar. Efter att ha travat runt i timmar, in i och ut ur husbilar av alla de slag, och konstaterat att vi är så nöjda så med den Frankia vi redan har, var det faktiskt dessa mobil-homes som var behållningen. Främst då planlösningar och inredning. De har fattat det här med att allt inte behöver se ut som hotellobbys och drunkna i stormönstrat bling-bling, som så många husbilar gör idag.

De allra flesta besökarna passade på att sova över på den stora parkeringsplatsen utanför mässan. Det var omöjligt att räkna, men jag har aldrig sett så många camping-cars på en gång.
 
Alldeles intill ligger den stora flygplatsen Aeroport de Paris – le Bourget och när det stora, brummande propellerplanet skulle lyfta, stod farbröderna på rad för att titta.


Så gick solen ner över detta synnerligen tillfälliga samhälle, fullt av förväntansfulla och nyfikna eller mätta och trötta husbilsmänniskor. Och mitt uppe i alltihopa detta, vi och vår hund i vår lilla trygga plats i tillvaron.

torsdag 10 december 2015

Chocolat Menier i Noisiel

I lågt stående sol kom vi åkande mot Paris. Alldeles öster om Paris ligger den lilla staden Noisiel, och där finns en gammal chokladfabrik som vi velat se ända sen vi såg en mycket intressant film på tv för en tid sedan. Moulin Menier. Med hjälp av fröken Lur och tämligen sporadiskt placerade skyltar hittade vi äntligen fram. Det var stängt. Och ingenstans fanns några skyltar som berättade om öppettider eller visningar. Och därinne låg det i snedsolen.

DSC_4172n

Vi gick runt. Höga häckar, murar och staket överallt. Vi blev SÅ besvikna. Vi hade så väldigt gärna komma den här byggnaden lite närmare inpå livet. För att inte säga: se den från insidan.

Läkemedelstillverkaren Antoine Brutus Menier grundade år 1816 i Paris Chocolat Menier i en tid då choklad enbart användes som läkemedel. 1825 förvärvades ett stycke mark vid floden Marne i den lilla staden Noisiel en bit utanför Paris. 1830 moderniserades fabriken till den första mekaniserade massproduktionen av kakaopulver i Frankrike. Menier introducerade ett block av choklad insvept i dekorativt gult papper, och den första chokladkakan såg dagens ljus. 1842 ledde framgången till ytterligare utbyggnad av Noisielanläggningen och 1853 nådde chokladproduktionen 4000 ton.

Grundarens son, Emile-Justin Menier, koncentrerade tillverkningen till enbart chokladprodukter och sålde läkemedelstillverkningsdelen. I och med detta började en period av expansion som gjorde Chocolat Menier till den största chokladtillverkaren i Frankrike.

1872 anlitade Emile-Justin Menier arkitekten Jules Saulnier för att rita det som skulle bli den mest moderna produktionsanläggningen i världen. Byggnaden blev en av de allra första med skelett av järn med väggutfyllnad av glaserat tegel, prydd med kakaoblommor. Huset blev en del av den industriella revolutionen.

DSC_4154n1

Fabriken expanderade under mitten av 1880-talet så till den grad att den producerade 125.000 ton per år och sysselsatte 2000 personer. Detta ledde till brist på både arbetskraft och bostäder i Noisiel, vilket i sin tur ledde till att Menier köpte in mark och lät bygga bostäder närheten av fabriken. Han lät även bygga skola för sina anställdas barn och tre decennier senare hem för företagets pensionärer.

DSC_4164n

DSC_4165n

DSC_4167n

På 1870-talet byggde Menier också Noisiels stadshus där en familjemedlem skulle tjäna som borgmästare utan avbrott från 1871 till 1959.

DSC_4166n1

DSC_4166n2

Efter Emile Justin dött 1881, tog hans söner Henri och Gaston över verksamheten.

Verksamheten fortsatte att blomstra, och mellan 1906 och 1908 byggdes bland annat en stor byggnad, ritad av Stephen Sauvestre, som var en av de första att tillverka hus av armerad betong. På grund av sitt utseende kom huset att kallas Katedralen av lokalbefolkningen.

DSC_4153n

DSC_4163n2

Sauvestre ritade också en 44,5 lång betongbro (rekord vid den tiden) Pont Hardi över floden Marne för att koppla ihop den nya byggnaden med de gamla.

DSC_4151n1

DSC_4151n2

DSC_4161n

Med risk för att tappa överbalansen klängde jag upp på muren för att försöka få en glimt av det rara huset.

DSC_4160n

Åhej. Sådär.

Och nu följer ett antal starka delförstoringar. Kommer man inte nära så kommer man inte nära.

DSC_4155n1

DSC_4155n2

DSC_4155n3

DSC_4155n4

Efter cirka två minuters klängande närmande sig en vakt. Jag åkte ner igen. Besvikelsen över att allt var så igenbommat och att det inte fanns någon information någonstans växte än mer.

DSC_4163n1

DSC_4168n

DSC_4169n

DSC_4176n

Halle Eiffel byggdes mellan 1882 och 1884 för att hysa “machines à froid” som kunde hålla en temperatur på 4° C . Ett jättestort gammalt kylskåp helt enkelt. Tänk om jag bara kunnat få se en del av tekniken bakom. Dessa bilder tog jag uppifrån husbilstaket. Vad gör man inte för att komma åt med sin kamera?

DSC_4177n

Första världskriget markerade början av nedgången för företaget. I slutet av kriget, hade Meniers ekonomi försvagats samtidigt som konkurrensen ökat väsentligt.

Gaston Menier dog 1934 och början av andra världskriget fem år senare förvärrade bolagets problem i än högre grad. Fabriken såldes senare till koncernen Ufico-Perrier som blev en del av brittiska Rowntree Mackintosh som i sin tur förvärvades av den schweiziska mat- och dryckjätten Nestlé.

Nestlé Frankrike öppnade sitt huvudkontor i huvudbyggnaden medan övriga byggnader i komplexet nu är en del av ett chokladmuseum (som verkar allt annat än lätt att besöka).

År 1992 utsågs fabriken till Monument historique och är dessutom föreslagen till UNESCO:s världsarvslista.

Och jag som inte ens gillar choklad…

Och just nu är jag också rätt glad att jag inte heller dricker kaffe…

torsdag 3 december 2015

Château de Sully-sur-Loire

1

Passerar man floden Loire bara måste man besöka ett av de många slott som kantar dess dalgångar. Château de Sully-sur-Loire är verkligen som ett riktigt sagoslott där det ligger mitt i vattnet omgivet av sin vallgrav.

2

Platsen har varit befäst sedan romartiden, och nämns först i ett dokument från 1102. 1218 byggde kung Philip Augustus ett cylindriskt försvarstorn i den södra delen av det nuvarande slottet för att bevaka en av de få platser där Loire går att vada över.

Guy de la Tremoille, ärvde fästningen och byggde 1395 ut försvarstornet till en byggnad flankerad av fyra torn.

Hertigen de Sully, Henri IV:s minister Maximilien de Béthune (1560-1641) köpte egendomen 1602 och utvidgade parken och fästningen. Han förstärkte också vallar i Loire för att skydda staden från översvämningar.

Château de Sully-sur-Loire fanns kvar i familjen Béthune-Sullys ägo fram till 1962 då det övertogs av Département du Loiret och restaurerades.

Idag hålls här bland annat en klassisk musikfestival i juni varje år. Slottet innehåller många gobelänger och porträtt och har inredning från sjuttonhundratalet. de Sully och hans andra hustru ligger begravda här.

Château de Sully-sur-Loire är listat som ett “Monument historique” av det franska kulturministeriet.

3

4

5

DSC_4141s

DSC_4141sa

DSC_4141sb

9

10

11

12

13

14

Så här ska slott se ut!

tisdag 1 december 2015

Brinon sur Sauldre

DSC_4114b

En alldeles vanlig liten by ungefär mitt i Frankrike. Ingen turistort, inga sevärdheter av rang, bara en gammal kyrka och en liten marknad på torget. Liv och rörelse i den sena septembersolen. En getost och några tomater fick följa med oss på resan.

Brinon-sur-Sauldre ligger i departementet Cher i regionen Centre i de centrala delarna av Frankrike. Kommunen Brinon-sur-Sauldre ligger i kantonen Argent-sur-Sauldre som tillhör arrondissementet Vierzon. Byn ligger alldeles vid floden Grand Sauldre, som faktiskt inte alls är särskilt stor, och lite söder om den gamla kanalen Sauldre.

DSC_4122b

DSC_4118b

Och den lilla kyrkan är bara SÅ märklig. På något vis ser den ålderdomlig ut och den är från början romansk, men vad jag kan förstå av texten nedan, har den renoverats och byggts ut ett antal gånger sedan dess.

DSC_4120b

DSC_4126b

DSC_4119b

Den är full av vackra och fantasieggande ytor. Tegel, terrakotta, sten, murbruk och trä. Form och färg att locka sinnet. 

DSC_4121b

DSC_4124b

DSC_4125b

Uppe på ett av husen längs Route de Chaon sitter en enorm Hesa Fredrik. En riktig jättetyfon för att en gång varna för fientliga anfall. Ljudet från den där kan inte ha varit nådigt. Tyvärr ser den ut som om den knappast används för några Viktiga Meddelanden till Allmänheten idag.

DSC_4127b

I den lilla stadsparken står nästa märklighet. Ett av många monument A nos Morts Glorieux - Till våra ärofulla döda, från första världskriget i Frankrike. Just detta har formen av en… bomb! och lär ska vara gjort även för att ses uppifrån, från ett lågt flygande flygplan, då det ska se ut som ett Croix de Guerre, ett krigskors.

Tänk så mycket spännande man kan får se bara man ger sig in i en vanlig liten fransk by.