tisdag 29 maj 2012

Pennformeraren och det fnusiga vässet

_DSC0504d

Det pågår en ständig jakt på blyertspennor i det här huset. Och då menar jag sådana man hade förr (?) av cederträ som går att vässa. Ty inget annat än dessa duger till korsord.

Medan jag rotade runt i lådor och skåp, drog jag mig till minnes den gamla, svarta pennvässaren och det fnusiga vässet.

_DSC0505d

Jag blev helt enkelt tvungen att gå ner i arbetsrummet och hämta den gamle, ställa upp honom i ljuset och föreviga. Det är han värd.

_DSC0507d

Minnen från skolgången trängde sig på. Raspandet av blyertspennor i linjerade skrivböcker. Snörvlanden och stånkanden genererade av stundens allvar. Då och då avbrutet av… stolsbenen som skrapar mot golvet och någon som tassar fram och vässar sin penna.

_DSC0503d

Den stod framme på katedern, pennformeraren, och det ljudet – av roterande metall mot cederträ – kommer jag alltid att minnas.

_DSC0512d

Och doften av nyvässad penna…

_DSC0509d

Det var denna doft som föranledde min, hittills enda, konversation med Ständige Sekreteraren:

(18 maj 2009) “Hans senaste inlägg rör något så trivialt som blyertspennor, och jag kunde bara inte låta bli att gå in och kommentera, som så många gånger förr. Den här gången svarade han mej direkt. Jag blev glad.

Postat av Mira, måndag, 18 maj 2009 at 11:42: Jag klev också in här för att påminna om doften, men ser att det redan var gjort… En gammal svart bakelitvässare på skrivbordskanten, doften, ljudet och allt det fnusiga vässet i lådan under… Ja. Sinnligt!

Postat av Peter Englund, måndag, 18 maj 2009 at 11:52: “Fnusigt väss” – vet inte om nåt av orden finns i SAOB, men jag vet EXAKT vad du menar. Även det fnusiga vässet har en speciell doft faktiskt! :-)”

_DSC0513d

Ja… Sinnligt!

4 kommentarer:

  1. Kunde väl aldrig tro att en gammal pennvässare skulle få så många minnen att bubbla upp. Mysigt! :o)

    SvaraRadera
  2. Jag gillar den varianden som håller i pennan och där man kan ställa in hur mycket man vill vässa bort.
    Just en sån som på bilden.
    De gav de finaste spetsarna.
    I magiska skogen luktar det alltid väss på ett och samma ställe. Jag har länge försökt utröna vad det kan vara som luktar, men ännu inte lyckats.

    SvaraRadera
  3. Annica: Hi! Då har jag lyckts igen! Hoppas det var trevliga minnen och inte gräsliga minnen från en gräslig skolgång...

    Skaffaren: Väss i skogen... Någon som vässar trä? En bäver? Ekorre? Träborre? Eller en förrymd pennformerare?

    SvaraRadera
  4. Gillar hela alltihopa, beskrivning, foton, minnen...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.