söndag 25 maj 2014

Mor lilla mor

Mor lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen.
Du är mig nära i bön, i dröm,
vart jag så ställer färden.

Än kan jag höra fast åren flytt
hastiga steg som vandra
flitens och arbetets offerväg
alltid till hjälp för andra.

Mor lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen!

(Text: Astrid Gullstrand, Musik: Ellen Heijkorn)

lillemor

Jo, nog är hon mig nära, alltid. All tid. Och nog var hon flitig. Men offerväg? Nej, det vill jag nog inte säga. Hon skulle ha gjort precis vad som helst för mig och min syster, men hon var knappast självutplånande. Hon var snarare livfull, utåtriktad, färgstark och stolt.

Mor hade nog lite svårt att passa in i vanliga ramar. Hon var inte tillräckligt lagom. Hon skrattade, vevade med armarna och talade om konst och kultur. Emellanåt blev hon allvarsam och skrev dikter och målade akvarell. Hon förstod. Både hur det kunde vara att ha räven som vän och hur det var att ha ett brinnande hjärta.

Hennes älsklingsfärg var den röda och det lyste om henne. Även sedan sjukdomen berövat hennes hy sin glans, lyste det om henne. Kom nog inifrån.

Inte mor lilla mor. Mor stora mor. Mor älskade mor.

Mammi.

Och Ellen Heijkorn var hennes mormors syster.

9 kommentarer:

  1. Mira, der var en dejlig, dejlig post - og det smukkeste portræt! Din mor var en kvinde for sig - det kan jeg tydeligt mærke!

    Selv mistede jeg min mor, da jeg var 18 år - og nu 30 år senere er der stadig en tom plads, der hvor hun var...ja, de højt elskede mødre, som vi har kendt lige fra den dag vi blev skabt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen tillbaka, Mette! Jag har saknat dig och hoppas du mår bättre! Den svenske författaren Göran Tunström skrev: När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag: då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt.

      Radera
  2. Lille-Mor. Fast stora.

    SvaraRadera
  3. Vi, de lyckligt lottade, som hade sådan tur i "moder-lotteriet"? Vi lyckades få högvinster - dessa spännande, kreativa, härliga, roliga, allvarliga kvinnor som blev våra mödrar, så älskade och så för evigt saknade.
    Jag förstår till fullo din saknad och hur stor den är. Jag lever med samma känsla av förlust.. Det finns ingen, någonsin, som kan fylla tomrummet som blir efter en älskad mor. Själv finner jag tröst i att att min mamma "valde" att bli just min mamma. Det är jag så oerhört glad och tacksam över. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev ett `att´ för mycket. ;)

      Radera
    2. Jo, nog var det bra att de "valde" oss. Det måste hon ha gjort. Jag är så lik henne.

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.