Blå Porten



Luncher, möten, bara slinka in, sitta i timmar, äta mycket, äta litet, ensam, två, många...

I trettio års tid har
Café Blå Porten på Djurgården varit ett av mina stamställen. Det började med att jag studerade vid Villa Lusthusporten och åt min lunch här när tid och framförallt kassa tillät. Sedan dess har jag inte kunnat hålla mig härifrån.



Maten är god och man kan välja en maträtt eller bara plocka från buffén. Man kan sitta inne vid de långa borden eller ute på den härliga gården.

Och det är något med stämningen. Kanske beror det på att caféet rent fysiskt hänger ihop med Liljevalchs och dessutom ständigt har ett utbud av konsthallens affischer på väggarna.



Eller så är det helt enkelt så att man befinner sig så väl här. Avslappnat och trivsamt. Konstnärligt om man så vill...

Vid dessa bord och bänkar har jag under åren utbytt många förtroenden, tentaläst ett otal gånger, skrattat, njutit och ja - befunnit mig.



En gång i tiden var Kungliga Djurgården inhängnad för att de kungliga djuren inte skulle smita ut. Men här och där fanns portar och en av dessa låg vid Djurgårdsbron. Innanför Djurgårdsbrons port låg ett kungligt lusthus och porten kom därför att kallas Lusthusporten.

Och nu börjar det bli långrandigt... På 1600-talet låg caféet vid bron och kallades Lusthusporten (att jämföra med min gamla institution som också ligger där och heter Villa Lusthusporten). Porten vid Lusthuset var blå. (Är! Nymålad i en alldeles underbart skrällig blå färg. Original?) Namnet ändrades därför snart till Blå Porten och 1916 flyttade caféet till den plats det har idag.




Läste förresten till min fasa någonstans att den rivningshotade Lindgården ska bytas ut mot ett snofsigt hotell. Till hotell behövs parkeringsgarage och det ska ligga just under Blå Portens gård. Grävas upp? Förstöras? Behövs verkligen detta? Ibland blir jag skraj. Hur strömlinjeformat ska Stockholm bli? Kallt? Hårt? Vi river för att få ljus och luft...




Staden måste få ha kvar lite rufsighet någonstans. Lite tegel, trä och knotighet som motvikt mot allt glas, aluminium och betong. Andningshål. Minnesrum.



Det är nästan så att jag känner för att den dagen grävskoporna står hotande utanför Blå Porten, kava dit och sätta min mossiga, konservativa rumpa pladask på gården och ägna mig åt en smula civil olydnad...

Kommentarer

  1. Jag har också många minnen av Blå Porten även om jag inte alls varit där lika ofta som du. Läste också det där om hotellet. Varför i all sin dar ska man bygga hotell på Djurgårn?! Hemskt om man förstör vid Blå Porten genom detta bygge.
    Håller helt med dig i dina tankar om det här, att stan inte måste vara så finslipad överallt utan att "lite rufsighet" måste få finnas kvar.
    Jag tror jag kommer och sätter mig med dig där också och protesterar mot uppgrävning och garagebygge!

    SvaraRadera
  2. Gabrielle: Bra! Då gäller det att hålla koll så att inte skoporna tar oss med överraskning. Det har hänt många gånger förr. Nog skulle man kunna rusta upp Lindgården istället och göra något roligt av den som har med nöje att göra. Nog skulle det gå om man bara ville!?

    SvaraRadera
  3. Jag kommer också!
    Margaretha
    wv= gulprt, det blev väl ändå lite fel!

    SvaraRadera
  4. em: Bra! Då sitter i alla fall tre arga rumpor pladask där om skoporna skulle komma...

    SvaraRadera
  5. Du kommer inte att tro mig, men jag har bara varit på Blå porten två futtiga gånger i mitt liv. Första gången var i vild snöyra januari 2005, andra gången sensommar 2006. Vackert bägge tillfällena. Fattar inte hur jag har kunnat missat denna idyll så länge (flyttade hit 1996) och varför jag inte återvänt. Det beror nog bara på lathet för jag gillar också Blå Porten.

    Var ligger Lingården? Så jag vet var vi möts och motar Bygg-Olle i grind.

    SvaraRadera
  6. Kesu: Men det gör ju ingenting! Du kan ju börja nu! Det är ju så att man rör sig på vissa platser och har en tendens att liksom stanna där och få sina stamställen. Däremot är det kanske bäst du skyndar dig om du vill se den gamla fina gården innan de gräver upp den. Jag är lite tveksam till om våra rumpor kommer att göra någon skillnad. Lindgården ligger mellan Blå porten och Grönan...

    SvaraRadera
  7. Oj, det låter förfärligt!
    Blå Porten är mitt favvoställe i Stockholm!
    Nanna

    SvaraRadera
  8. Nanna: Hoppeligen ska inte Blå Porten rivas utan det är "bara" gården som ska grävas upp. Men det blir nog gräsligt svårt att hålla öppet under tiden. Kommer du också och sätter dig?

    SvaraRadera
  9. Mira: Absolut! Jag kommer när du ropar :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg