Huru man kommer till Djursholms villastad

Samfärdseln mellan hufvudstaden och den nya villastaden – Stockholms grönskande förstad, en stad med spridda landthus, midt i naturens sköte, bland väldiga ekar, vid stranden af glittrande fjärdar - är synnerligen bekväm, blott man vid afresan från den först nämde lyckligt och väl hunnit till »Stockholms östra», Rimbobanans station, ty dit är vägen dryg äfven för den som bor på Östermalm. Det torde dock ej dröja länge förr än Djursholm fått sin direkta järnvägsförbindelse med en jämförelsevis central punkt, nämligen Roslagstorg.

Men äfven nu går det lätt, blott man kommit in i den ångspårvagn, som från sagda station forslar oss till Djursholm och redan kl. 8.15 på morgonen gör sin första resa för dagen samt sedan pustar i väg kl: 9.45, 11.15 f.m., 2.30, 4, 5.30, 7.30, 9:15 och 11.15 e. m. Man har icke något besvär med att köpa biljett vid stationen, utan stiger omedelbart in i vagnen, där konduktören snart infinner sig och säljer biljett för enkel resa till 40 öre, för färd fram och till baka 60 öre samt för barn till 20 öre. En familjebiljett för femtio resor kostar 12 kr. 50 öre. Man kan ock köpa personliga månadsbiljetter, nämligen för tolf månader till 75 kr, för nio månader 60 kr, för sex månader 45 kr. samt för tre månader 25 kr. (Barn hälften). Den som med personlig biljett dagligen reser ut och in gör således resan för 10.3 öre. Det vill säga ungefär lika mycket som för en färd på Stockholms spårvägar!

Också äro samtliga biljettpris billigare än på någon annan svensk jernväg. Från Djursholm kan man fara ännu tidigare på morgonen, nämligen redan kl. 7. Dagens öfriga tåg till Stockholm gå kl. 9 och 10.30 f. m. samt 12 middagen och 3.15, 4.45, 6.30, 8.30 och 10.15 e. m. -Man kan således nio gånger om dagen komma med järnväg från Stockholm till Djursholm samt lika många gånger från Djursholm till hufvudstaden. Lättare samfärdsel finnes väl icke i Sverige.

Den stora vagnen är rymlig och bekväm, afdelad i särskilda rum. Vägen är vacker. Man susar förbi Kräftriket och far mellan Norra Brunnsviken och den byggnad som Gustaf den tredje lät i italiensk stil uppföra åt Gustaf Mauritz Armfelt, det gamla svenska Frescati, där vetenskapsakademien nu har sin stora botaniska trädgård, ilar vid Ålkistan öfver Brunnsvikens förening med Värtan och passerar vid Stocksund utloppet af den vackra Edsviken - öfverallt trakter kända för sin naturskönhet. Djursholmsvagnen viker slutligen af från Rimbobanan och ilar fram på den nya villastadens egen järnväg, hvilken slingrar sig genom hela Djursholmsområdet, mellan Bifrost, Yggdrasil, Vanaheim, Baldershage och hvad de allt heta dessa kvarter med namn från den fornnordiska gudasagan.

Mellan dessa kvarter skäres järnbanan, som går på den långa Stockholmsvägen, af Germaniavägen, Götavägen, Sveavägen m. fl. och vid Sveavägen är en anhaltsstation, der alla de Djursholmsbor stiga ur som bo i Midgård, norr om vägen, samt i Folkvang, Baldershage o. s. v. söder ut. De förra begifva sig upp åt den skogiga höjden, där två af Stockholms högskolas professorer, Viktor Rydberg och G. Mittag-Leffler, ha sina hem, och de som vända sig mot söder uppsöka sina bostäder - vid Sveavägens nedra del, där bl. a. ligger inbäddadt bland ekar Arlaryd, tillhörigt riksdagsmannen Ernst Beckman, och ännu närmare vattnet, direktör Sven Palmes vackra villa, Callio, uppförd på en höjd öfver Ekudden.

Ha Midgårdsfolket och de från Folkvang väl lemnat ångvagnen, fortsätter denna resan längre öster ut, mellan Odinslund och Jotunheim i norr samt Breidablik och Gandvik i söder, skär Auravägen och Danavägen, af hvilka den förra är en mycket lång väg, kommande ända från områdets nordligaste del och slutande först vid Stora Värtans strand mellan Ekudden och Aludden. Långt bort i öster är järnbanestationen invid Värtastranden och Svalnäsviken norr om Gamla Djursholm, den täcka, af enkefru Heurlin bebodda udden, där Johan Jolin under många år hade sitt sommarhem.

Norr om stationen byggas fortfarande villor i Lidskjalf, Ysäter o. s. v., och på den delen af området har prins Bernadotte köpt ett par tomter i en af de vackraste delarne af den öfver allt vackra nejden, öfver hvars skogstoppar Djursholms ärevördiga slott reser sina tinnar.

När man från Stockholm anländer med järnbanan, har man tillfälle att se en stor del af Djursholmsområdet och banan är så väl beräknad i sin utsträckning, att den betjänar hela området. Äfven de från bansträckningen aflägsnaste villors invånare ha ej många steg att tillryggalägga för att från den punkt där de lemnat banan hinna sina hem.

Men det är t. ex. en vacker sommardag och man önskar fara sjövägen till Djursholm. Det är en färd som nog lönar sig, men den tager betydligt mera tid. Under det man med järnbanan icke behöfver mer än tjugu minuter till Sveavägen och ej fullt en half timme för att komma ända till Djursholms aflägsnaste punkt, fordras öfver en timme för att komma till områdets närmaste brygga samt ännu längre, om man önskar landstiga på slottsbryggan. Har man godt om tid, är det en präktig resa.

Man går t. ex. kl. 3 e. m. ombord å Ägir eller kl. 4 å Ran, hvilka bägge ångbåtar ligga vid Karl den tolftes torg och färdas den för alla stockholmare och ett stort antal af de främlingar som besöka vår hufvudstad välbekanta vackra sjövägen, stora segelleden förbi Blockhusudden och in på Lilla Värtan, passerar genom Lidingöbro samt mellan Lidingölandet och Tranholmen förbi Skärvik in i Stora Värtan och landstiger t. ex. på Ekudden.

Ägirs afgångstider på hvardagarne är kl. 3 och 7 e. m. och dess utom half 11 f. m. onsdagar och lördagar samt kl. 9 f. m. och 2 e. m. hvarje sön- och hälgdag. Ran afgår på hvardagarne kl. 4 e. m. och på hälgdagarne kl. 10 f. m. samt dessutom fyra dagar i veckan kl. 1/2 11 f. m. H varje söckendag kl. 1 e. m. afgår en ångbåt från Djursholm.

Ur Bilder och skildringar från Djursholms villastad. 1891.