måndag 11 april 2011

Blå porten

blaport

I min jakt efter fakta om Experimentalfältet, Lantbruksakademiens försöksverksamhet på Norra Djurgården utanför Stockholm, hittade jag en bild av någonting som tedde sig bekant…

Jo, det är Blå porten. En av de portar som tidigare satt – och nu åter sitter – som ingång till Kungliga Djurgården alldeles vid Djurgårdsbron.

_DSC0435bp

Blå porten ritades av Johan Adolf Hafwerman och sattes upp 1849 cirka 100 meter söder om den plats där den sitter idag.

Porten kallades också Lusthusporten, eftersom det låg ett lusthus alldeles i närheten. Senare gav porten sitt namn åt den Villa Lusthusporten som ligger på det ställe där det gamla värdshuset Blå Porten låg.

_DSC0436bp

Porten, som är gjord av gjutjärn, flyttades från sin plats två gånger på sjuttio år. Första gången rakt över Djurgårdsbrunnsviken till nuvarande Nobelparken och en andra gång 1916 till entrén till Experimentalfältet, där Stockholms universitet nu ligger, och det är den placeringen som den svartvita bilden överst visar. (Huset som skymtar i öppningen på den bilden är för övrigt det gamla lantbruksmuseet)

_DSC0437bp

1967 - 68 flyttades så porten tillbaka till sin, om inte ursprungliga så i alla fall nästan, ursprungliga plats.

Villa Lusthusporten finns kvar vid Djurgårdsvägen vid de blå portarnas ursprungliga plats, och det var där jag studerade etnologi en gång i världen.

Restaurang Blå Porten finns också kvar, men nu i “ny” skepnad, sammanbyggd med Liljevalchs konsthall.

_DSC0438bp

Porten målades om för ett par år sedan, och alldeles i början var det så man hajade till av den intensiva färgen. Jag dristade mig att kontakta firman - K. Fredrikssons Måleri AB - som målat porten, för att få lite fakta i ärendet och för att färg intresserar mig.

_DSC0439bp

Jag frågade bland annat om porten var återställd till originalfärg, och detta är det svar jag fick:

“Det är lite svårt att sia om originalfärgen på porten, eftersom all färg var avblästrad vid en tidigare renovering (troligen 1960-tal). Det fanns några mindre skrymslen där vi kunde skrapa fram några äldre färgskikt. Dessa var dock inte så här kraftfulla i sin färgton, men hade en betydligt klarare blå färgton än den senaste blågrå bemålningen. Blå färg har historiskt sett varit mycket dyrbart, eftersom de enda tillgängliga blå pigmenten var krossad halv-ädelsten som lapis lazuli mm. När man sedan började tillverka blått pigment genom kemiska processer på 1800-talet, så visade det sig att dessa inte var ljusäkta utomhus utan bleknade ur av sol, vind och vatten. De blå pigment som fanns att tillgå var ultramarinblått och s.k. pariserblått eller preussiskt blått. Dessa var som sagt inte ljusäkta, men koboltblått som funnits sedan 16-1700-talet är ljusäkta men har historiskt sett i första hand använts vid glastillverkning.

Vi har nu i samråd med beställare, myndigheter samt Djurgårdskännaren Margareta Cramér valt att måla Blå Porten med koboltblå linoljefärg i fullton från Engwall & Claesson. Linoljefärg har den egenskapen att den mattas ner och bleknar ur något ganska snart.”

Hälsningar / C

Och Mira tackar och bockar så mycket för upplysningen och det vänliga och uttömmande svaret.

Den svartvita bilden kommer från doktorsavhandlingen Experimentalfältet, Kungl. Lantbruksakademiens experiment- och försöksverksamhet på Norra Djurgården i Stockholm 1816-1907 av Ulrich Lange. 2000.

15 kommentarer:

  1. Visste du att det låg ett flertal villor i krokarna av Exprimentialfältet där nu de blå Universitetshusen reser sig? Endast en av dem finns kvar. de verkar ha varit mycket fina. Jag hittade några bilder av dem i en bok jag tror jag har. Minns dock inte vilken.

    SvaraRadera
  2. Tackar. Det är kul att få lära sig saker.

    SvaraRadera
  3. En vacker port - med attityd som det heter numera. Den passar minsann inte varsomhelst.

    SvaraRadera
  4. Mycket intressant läsning som vanligt. Tack Mira :)

    SvaraRadera
  5. Intressanta fakta minsann.
    En sak som jag funderat lite kring är hur de bestämmer vilka delar av porten som ska stå öppna.
    Ett tag var det bara mittpartiet. En kort tid (80-tal?) var det bara högra, lilla grinden som stod öppen (knepigt att cykla igenom, man fick snitsla i låg fart) och nu, nu verkar alla tre grindarna stå öppna för jämnan.
    Minns du att det låg en monogramrabatt precis bredvid porten ner mot vattnet under några år?
    Jag tycker att de kunde ta tillbaka den nu. Skulle det inte vara effektfullt mot grindens skrikiga blå?
    /i.

    SvaraRadera
  6. Rävjägarn: Ja, det vet jag... En av dem är redan grundligt fotograferad och nu väntar jag bara på min biblioteksreservation av boken "Professorsvillorna på Experimentalfältet" för att få lite mer fakta än det man hittar på nätet. Missa inte den spännande fortsättningen!!! :)

    Johnny: Kul att du gillar't! I din ände av stan, ungefär vid Nobelparken, ska lilla och stora Villa Blå porten ha legat. Lilla lär ska finnas kvar...

    Anta S: Just det! Attityd! :-)

    Scribo: Tack själv!

    SvaraRadera
  7. IET: Hejsan! Där slank du in precis när jag tryckte på knappen... Jag har inte en aning om öppenhetskoefficienten. När jag pluggade i Villa Lusthusporten brukade jag åka Djurgårdsfärja och kom sällan från det hållet. Därför minns jag heller inte monogramrabatten. Men visst skulle det vara fint med en sån igen.

    SvaraRadera
  8. Tack för dessa fakta som jag funderat lite över. Porten målades om efter min flytt från sthlm och jag hajade verkligen till då jag första gången såg den koboltblå. Än har jag inte vant mej. Och momogramrabatten var verkligen fin!

    Det är lite fest att passera genom Blå porten ut mot Djurgården. Väntar otåligt på Din fortsättning!

    SvaraRadera
  9. Viola: Visst såg man att det var en häftig port förut men nu lyser den verkligen. Blå - blå - blå! Vi får väl se om den dämpas lite med tiden. Men det är en väldigt vacker färg. Snudd på självlysande. Det är väl bara ovanan som gör att man hajar till.

    SvaraRadera
  10. YES, den boken skall jag också läsa! Jag är svag för de där professorsvillorna

    SvaraRadera
  11. Rävjägarn: Du får låna den efter mig! Jag har beställt enda exet från Stockholms stadsbibliotek... ;)

    SvaraRadera
  12. Väldigt intressant!! Tack. Hoppas färgen ändå dämpas något...
    Så du menar alltså att Villa Lusthusporten är den villa som jag trodde var Wikanders villa ”Kork-Wikander”? (jag läste också etnologi där för evigheter sedan... kanske samma kurs?!)

    SvaraRadera
  13. Jessica: Ja, det är samma! Kolla länken ovan så får du se om du inte känner igen dig! Så du har också läst etnologi! Vilket år?

    SvaraRadera
  14. Mira: Länk?? Vilken länk?
    Det måste varit början på 80-talet. Minns bäst Ebbe Schön och Bengt af Klintberg som var goda föreläsare. Och så att man bara fick VARA i detta fantastiska hus! Det var lyx.

    SvaraRadera
  15. Jessica: Men... Syns inte mina länkar??? Hua! Jag ha genast bytt färg på dem! Men jag menar den här i alla fall: http://mirasmirakel.blogspot.com/2009/05/villa-lusthusporten.html

    Början på 80-talet... Jag också. Vi kanske gick där samtidigt! Ebbe Schön, ja...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.