Visingsborg

Visingsö. Jo, jag har varit där förut. Jag bodde ju ett tag i Jönköping, och då är det ofrånkomligt att då och då besöka Visingsö. Ett oförglömligt minne är, då jag som pressfotograf besökte ön för att göra reportage från något evenemang och glömde sätta film i kameran. Det var första och enda gången det hände.



Vid det här besöket användes inte film överhuvud taget. Och minneskortet satt där det skulle. Tänk om jag vetat, då när jag stod i mörkrummet på tidningen och slaskade, att mörkrumsarbete i framtiden skulle ske vid dator. Undras om tidningen ens hade någon dator?



Nå, vid det där tillfället då jag skulle göra reportage, var det i alla fall en Per Brahe som skulle komma till ön i båt och åka häst och vagn upp till sitt slott. Var något jippo. Eller minnesdag. Minns inte. Kostymer var där i alla fall. Utklätt. Pompa och ståt. Mycket folk. Ingen film.



Det fanns en d.ä. och en d.y. av Per Braharna. D.ä började bygga slottet och hans ättlingar fortsatte, blev omåttligt rika och utvidgade domänerna väldeliga. Grevskapet Grenna – Visingsö, som även omfattade delar av Småland, Västergötland och Östergötland. Hur allt det där gick till kan du läsa om här.



Och allting styrdes härifrån Visingsborg.



På 1700-talet härjades slottet av en våldsam brand som, enligt sägnen, anlades av de ryska krigsfångar som då satt internerade på slottet.



Det mesta gick till spillo. Kvar står bara delar av den södra längan och minner om fornstora dar.



Kvar står också murarna och delar av vallgraven. Imponerande arbete.



Och vad är det för spännande sten som är inmurad i den gamla brunnen?
Enligt Erik Dahlberg och hans Suecia Antiqua et Hodierna såg Visingsborg ut som nedan:



Men när det gäller honom kan man aldrig så noga veta…