Mandelmanns trädgårdar eller vådan av att inte ha kontanter

-Du måste besöka Mandelmanns trädgårdar! utropade arbetskamraten precis innan vi åkte. Och jomen, det hade jag nog tänkt även utan uppmaningen.

Butiken hade stängt för säsongen, och det hade jag väl inte väntat mig något annat heller, sent i oktober.

Men trädgården var öppen. För det facila priset av 25 kronor kunde man få gå in och stolpa runt så mycket man ville.

Det var bara det att…

Vi hade inga 25 kronor…

Mat och vatten och toalett och dusch och täcken och kuddar och kartbok och mobiltelefoner och regnrock.

Men inga 25 kronor!

Jag dammsög min kameraväska. Alltid brukar det väl skramla liiite parkeringspengar någonstans…

Nope.

Det var ett surt äpple att bita i.

Jag traskade runt en stund och försökte svälja förtreten över att man blivit alldeles för beroende av kortläsare och annat mög, blev hälsad på av en kärvänlig sis (nå, närgränsen på gluggen är 45 cm) och utskälld av en barsk hundfröken.

Kikade längtansfullt över häcken.

Stod på tå för att se in i växthuset.

Drömde en stund om fåren i backen.

Och lovade mig själv att aldrig ge mig ut på resa igen utan åtminstone lite prassel i pluskan.

Nå. Vi ska ha något kvar till nästa år också.

Länk till inlägget Varför lever vi inte som Gustav?