Haga tingshus

Hur många gånger har jag inte, då vi susat förbi på E4 norrut från Stockholm, tänkt att det där huset som ligger alldeles bredvid vägen mellan Stallmästargården och Hagaparken, det bara MÅSTE jag titta på. Någon gång.

Haga tingshus.

Men det är inte alldeles lätt att komma till. Man måste liksom komma in från baksidan. Eller så har man inte tid. Eller så nåt annat. Och så blir det inte och åren går. Men skam den som ger sig. Nu fick jag till det.

Åt baksidan, mot öster, ligger Brunnsviken och Hagaparken. Idylliskt, rogivande, vackert.

Men åt väster tornar sig Karolinska sjukhuset upp sig och mellan sjukhuset och tingshuset går E4. Så nära att när man går på framsidan av tingshuset får man en tydlig känsla av att det är läge att dra in rumpan. Håret fladdrar. Ljudet är vedervärdigt.

Men bortsett från det nu. Det gamla tingshuset är klart värt en walk about och lätt förtjusande i sin pompösa rättviseiver. Arkitekturen säger: Här ska skipas! Här ska dömas! Huka dig om du inte haft rent mjöl i påsen! Och samtidigt inte…

Ugglan ovan portalens balansvåg är lite för rar. Jellonen är respektingivande, visst, men mest vill man klappa dem på nosen.

-I som här inträden…   säger entrén.

Och vad ÄR det jellonet håller tassen på? En mule? Med tungan ute? Nedtrampad ful fisk? Platt häst?

Men lyktorna går inte av för hackor. Skulle inte vara helt fel att ha hemma ovanför förstukvisten.

På baksidan finns det stora fönstret till tingssalen. Tro det är vackert morgonljus därinne…

Den där jättegrytan i källaren hade jag ju hört talas om och den ville jag gärna se, men trodde inte att den faktiskt gick att se från utsidan. Ser du det lutande fönstret i nedre vänstra hörnet på bilden ovan? Där under är den.

Och det här är vad man får se när man kikar ner. Hm. Kunde vara vilket hål som helst i och för sig. Verkar vara en pump i. Kanske grytan vattenfylls. Jo, lite spännande i alla fall.

Hursomhelst tycker jag om den typen av arkitektur som berättar om vad som försiggår där innanför. Fyrkantiga, anonyma lådor göre sig icke besvär hos mig. Den “moderna tillbyggnaden mot parken” var så ful, så den undvek jag sorgfälligt med min kamera.

Och nästa gång jag dundrar förbi utanför på E4 kan jag säga –Nu har jag gått runt, nu har jag sett baksidan, nu har jag kikat ner i jättegrytan. Gott.