Forsbacka bruk

Ett av huvudmålen för vår resa den här gången var Forsbacka bruk mellan Gävle och Sandviken i Gästrikland. Och det finns en alldeles speciell anledning till detta; morfar bodde och arbetade här under en tid av sitt liv, och vad jag förstått av hans memoarer, var det kanske hans lyckligaste.

Jag ville så väldigt gärna komma hit och se hur det såg ut. Kombinationen gammalt bruk och morfar är snudd på oslagbar.

Här har hanterats järn sedan 1500-talet. Under industrialiseringen på 1800-talet växte Forsbacka till en storindustri som ytterligare moderniserades i början av 1900-talet. Masugnarna var i drift till 1953 och det sista valsverket lades ner 1981. Morfar arbetade här som martiningenjör och kemist mellan 1910 och 1917.

Läs mer om brukets historia här

I byggnaden ovan fanns en kraftstation. Den ligger alldeles intill en av Gavleåns forsar, men ingenting av kraftuttaget syns längre i ån.

På platsen för det gamla rörvalsverket står numer en ånghammare och en valsstol. Jag antar att maskinen på bilden är valsstolen.

Den märkliga "Lysmaskinen" är en kraftstation som uppfördes på 1880-talet och som innehöll en dynamo för belysningsel. På taket sitter fortfarande isolatorerna kvar och minner om tiden. Hatifnattar? Luktade av åskan bränt?

I de gamla ångpannehusen av slaggsten finns numer museum som - givetvis - var stängt när vi kom dit. Det hade varit rysligt intressant att få se.

Gaskraftstationen, som tog masugnsgasen tillvara och omvandlade den till el, användes fram till 1930-talet. Länge var det dock ångkraften som var förhärskande kraftkälla. Tyvärr ser det ut som om det vackra tegelhuset börjat bli lite lätt naggat i kanten.

När jag sen vek om hörnet på gaskraftstationen så dök följande vy upp; det som väl är tämligen speciellt för Forsbacka och som jag inte sett på det här viset någon annanstans; de fyra magnifika rostugnarna.

Dessa stod färdiga 1915 och måste alltså ha byggts medan morfar arbetade här.

I rostugnarna rostades malmen (hettades upp) så att icke önskade ämnen kunde avlägsnas.

Jag tror att detta var ett av mina mest andäktiga bruksbesök någonsin. Med uppspärrade ögon och kameran i vädret gick jag omkring i den här fantastiska miljön. Att dessutom veta att morfar gått här, arbetat här, svettats vid ugnarna, tagit prover och analyserat malm gjorde inte besöket mindre fascinerande.

Läs mer om morfars hem i Forsbacka

Känslan jag får när jag besöker sådana här ställen är så svår att beskriva. Jag är inte någon kalenderbitare, som promt ska beskriva varenda process i detalj, ändå vill jag veta och förstå. Hur gick det till? Hur fungerade maskinerna? Hur såg det ut då? Vad hände med malmen från gruva till färdig produkt?

Ta det för vad det är... Någon sorts bilddokumentation.

Men det är märkligt... Jag intresserar mig föga för själva bruksherrgårdarna och deras folk och liv. Det är bruken jag vill se och undersöka. Masugnarna, kraftverken, tekniken. Någon annan får gärna ta hand om finherrskapet.

Nu väntade Forsbacka värdshus på oss, och de teckningar som morfar skrivit skulle finnas där... Kan det verkligen vara så att de finns kvar?