Resan till Firenze - Fiume Arno

Genom Florens går floden Arno som ett levande band av vatten. Ibland med lite och ibland med väldigt mycket vatten. Innan floden fick rejäla och pålitliga fördämningar uppströms, svämmade hon över sina breddar alltsom oftast och ställde till med stor oreda och förstörelse.



Det senaste (sista?) förfärliga översvämningen skedde i november 1966 och vattnet steg som högst nästan 7 meter. Oersättliga konstkatter fördärvades och restaureringsarbete pågår än idag.





Vid tiden för vårt besök gick det på intet vis att förstå att den beskedliga lilla floden skulle kunna bli så vredgad. Inte desto mindre såg vi på flera ställen skyltar och markeringar som visade att så högt hade Arno stigit vid olika tillfällen.



Hursom. Besjungen är hon i alla fall. I Puccinis enda komiska opera Gianni Schicchi - som bygger på en sång ur Dantes Gudomliga komedi - bönfaller Lauretta sin pappa om att hon ska få gifta sig med sin älskade. Om inte, kastar hon sig i Arno.



O mio babbino caro,
mi piace è bello, bello;
vo'andare in Porta Rossa
a comperar l'anello!
Sì, sì, ci voglio andare!
e se l'amassi indarno,
andrei sul Ponte Vecchio,
ma per buttarmi in Arno!
Mi struggo e mi tormento!
O Dio, vorrei morir!

Babbo, pietà, pietà!
Babbo, pietà, pietà!



Allra bäst minns vi väl den sången från filmen A Room with a View från 1985. Filmen som handlar om vad Italien och i synnerhet då Florens och dess atmosfär kan göra med människor. Ställa till saker, menar jag. Förvirra. Bedåra.





Nå... Babbo veknar, Lauretta får sin älskade och slipper kasta sig i Arno. Och Lucy får sin George och de kan återvända till sitt rum med utsikt... A Firenze.

Och förhoppningsvis svämmar inte Arno över nåt mer...

Musik: Mio Babbino Caro av Giacomo Puccini ur operan Gianni Schicchi. Kiri Te Kanawa, London Philharmonic Orchestra & Sir John Pritchard.