Transatlantiska telegrafkabeln
“Den transatlantiska telegrafkabeln var den första kabeln för telegrafi som lades över Atlanten. Den sträckte sig från The Telegraph Field, Foilhommerum Bay, på Valentia Island på västra Irland till Heart's Content i östra Newfoundland, Kanada. Den transatlantiska telegrafkabeln band samman Nordamerika och Europa och möjliggjorde snabb kommunikation mellan de två världsdelarna. Tidigare skulle det normalt ha tagit minst tio dagar att leverera ett budskap med fartyg, men i och med den transatlantiska telegrafkabelns tillkomst var det en fråga om minuter med telegraf.”
På Projekt Gutenberg har jag hittat denna trevliga lilla bok som beskriver, i text och bild, hur arbetet med kabelläggningen gick till.
THE ATLANTIC TELEGRAPH (1865) W. H. Russell
Illustrationer av Robert Dudley
Den guttaperkalindade kabeln rullas upp vid fabriken i Greenwich.
Telegraph House i Trinity Bay, Newfoundland 1857-1858.
H.M.S. Agamemnon lägger ut 1858 års Atlantkabel.
Kabeln rullas i stora tankar vid fabriken i Greenwich.
Kabeln vindas ut från fabriken till en gammal fregatt som ligger i Themsen vid Greenwich.
Den gamla fregatten med sin last av kabel vid sidan av Great Eastern på Sheerness.
Kabeln rullas upp ombord på Great Eastern. Besök av HKH Prinsen av Wales.
Foilhummerum Bay, Valentia.
Den fullastade Great Eastern. Eskorterande båtar: Terrible, Sphinx, Hawk och Caroline.
Great Eastern. Vy akterut.
En av de stora bojarna läggs ut.
Interiör från en av de stora kabeltankarna ombord på Great Eastern.
Vy mot fördäck på Great Eastern.
“Fem försök att lägga den transatlantiska telegrafkabeln gjordes under en nioårsperiod – 1857, två försök 1858, 1865 och 1866 – innan en bestående förbindelse mellan de två världsdelarna slutligen upprättades genom 1866 års kabel som lades från fartyget S/S Great Eastern, under Sir James Andersons befäl, och den reparerade kabeln från 1865.”
(Fakta från Wikipedia)
I ett TV-program för något/några år visade man hur det går till att lägga ner kabel från ett fartyg. Mycket intressant och sevärt.
SvaraRaderaVi ska inte inbilla oss att det bara är vi nutidsmänniskor som har kunskap och teknik. Tänk vad de kunde förr. I mångt och mycket har vi bara jobbat vidare och utvecklat det som dåtidens människor började med.
Det där programmet tror jag att jag såg. Vad jag gillar med den här tiden är nyfikenheten och "djävlaranammat". Det verkar inte finnas så mycket av det nu. Det här som vetenskapsmännen kallar för grundforskning. Forskning och framåtanda utan pengar som första och enda mål.
Radera