Morfars gipsmask
Längst in i garderoben ligger en kartong.
På kartongen har jag textat: Det käraste jag äger. AKTAS!
Väl inlindad i ett gäng gamla örngott ligger morfars gipsmask.
Jag vet inte om han gjorde den själv, eller om det var mormor som gjorde den, men den väcker i vilket fall som helst starka känslor.
Morfar. Som jag aldrig träffat. Hans ansikte i naturlig storlek.
Så nära.
Så långt borta.
Så förutseende han var, din morfar. Att gjuta av sitt ansikte till kommande generationers glädje. Fattar att du är aktsam om den.
SvaraRadera(Jag har hört att det är ganska obehagligt att låta göra det där med tanke på andningen under tiden gipsmasken stelnar.)
Ja, så måste det förstås vara. En avgjutning. Annars skulle den ju inte vara urgröpt baktill. Nästäppa.
RaderaOch den ser...
SvaraRaderaJo.
RaderaVilken fantastisk gåva din morfar lämnade efter sig. Kan bara hålla med Viola_T när hon skriver: Så förutseende han var.
SvaraRaderaHar sällan sett en så fin gipsmask. Det är nästan synd att gömma den i garderobens mörker. Kanske morfar, skyddad bakom glas, kunde få vara med och se sin dotterdotter varje dag?
En glaslåda. Ett tittskåp. I dubbel bemärkelse...
RaderaFantastiskt. Vilken skatt, så otroligt välgjord. Underbart att ha kvar som minne.
SvaraRaderaJa. Dy förstår att den är mig dyrbar.
Radera