måndag 20 januari 2014

Morfars gipsmask

_DSC1902g

Längst in i garderoben ligger en kartong.
På kartongen har jag textat: Det käraste jag äger. AKTAS!

_DSC1903g

Väl inlindad i ett gäng gamla örngott ligger morfars gipsmask.

_DSC1907g

Jag vet inte om han gjorde den själv, eller om det var mormor som gjorde den, men den väcker i vilket fall som helst starka känslor.

Morfar. Som jag aldrig träffat. Hans ansikte i naturlig storlek.

Så nära.

Så långt borta.

8 kommentarer:

  1. Så förutseende han var, din morfar. Att gjuta av sitt ansikte till kommande generationers glädje. Fattar att du är aktsam om den.
    (Jag har hört att det är ganska obehagligt att låta göra det där med tanke på andningen under tiden gipsmasken stelnar.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så måste det förstås vara. En avgjutning. Annars skulle den ju inte vara urgröpt baktill. Nästäppa.

      Radera
  2. Vilken fantastisk gåva din morfar lämnade efter sig. Kan bara hålla med Viola_T när hon skriver: Så förutseende han var.
    Har sällan sett en så fin gipsmask. Det är nästan synd att gömma den i garderobens mörker. Kanske morfar, skyddad bakom glas, kunde få vara med och se sin dotterdotter varje dag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. En glaslåda. Ett tittskåp. I dubbel bemärkelse...

      Radera
  3. Fantastiskt. Vilken skatt, så otroligt välgjord. Underbart att ha kvar som minne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Dy förstår att den är mig dyrbar.

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.