Tinnsjö, Rjukan och Såheim kraftstation
Vi har varit på tur i Norge. Matte, Husse, hund och husbil i det mest fantastiskt vackra land man kan tänka sig. Jag bara frågar mig lite försiktigt varför folk åker till Thailand när det finns så mycket fint så nära.
Ett av mina önskeresmål i Norge har länge varit Rjukan. Jag har skrivit om Rjukan förut och där försökt förklara varför jag så gärna ville se det igen. Och den här gången blev det alltså av, för första gången sedan jag var flicka.
Tinnsjö, den djupa, där färjan Hydro sjönk. Den lilla staden i botten på den djupa Vestfjorddalen, Gaustatoppen med sina 1883 meter över havet och från vars topp man sägs se 1/6 av Norges yta.
Allt detta plus den spännande och hjältemodiga historien om Tungvannsaksjonen 1944, brann som en andlös liten låga i en storögd längtan att återse.
Dessutom ville jag visa Husse och kunde bara hoppas att han skulle tycka det var lika makalöst som jag tyckt.
På andra sidan älven Måna ligger Såheim Kraftverk, som stod klart 1914, och med tanke på att jag hade “Estetik och ingejörskonst, Den svenska vattenkraftens historia” av Lasse Brunnström med mig som reselektyr, kunde jag raskt se att även Norge följt samma utveckling i vattenkraftverksarkitektur som Sverige.
Märklig byggnad! Det märks att man ville berätta något med att använda just den här typen av arkitektur. Såheim ritades av Thorvald Astrup och Olaf Nordhagen.
Gammalt vykort från Historiske Telemarksbilder.
Sam Eyde, som räknas som Rjukans grundare, stod på torget och blickade upp mot bergssidan.
Men hur är det på vintern? Runt vintersolståndet? Orkar solen överhuvudtaget ner i dalen vars sidor är runt 1000 meter och däröver?
Gammalt vykort från Historiske Telemarksbilder.
Vi stannade bara som hastigast inne i Rjukan, för jag hade ett annat mål som jag längtade om möjligt ännu mer efter att få se…
Vilken härlig tur ni haft, det framgår klart av dina fina bilder.
SvaraRaderaHåller mig dig i din lilla undran... Själv skulle jag välja Norge före Thailand.
Ha det fortsatt fint! /SA
sasfoto: Mhm. Jag längtar redan tillbaka. Det kommer inte att dröja 30 år innan jag kommer till Norge igen, det kan jag lova... Ha det fint själv!
SvaraRaderaNästa år kanske?
SvaraRaderaNinna: Kanske det... :-)
SvaraRadera