Munthes Hildasholm
Hildasholm, eller Stengården som den kallades från början, utanför Leksand har stått på önskelistan över utflyktsmål ett bra tag. Så vad vore väl bättre när man åker Siljan runt med husbil, än att stanna till här?
Vi beslöt att inte titta inuti, men vovven var välkommen i trädgården, så det fick bli lite trädgårdsspaning och insupande av atmosfär istället.
Stengården stod klar 1911 och ritades av arkitekten Torben Grut, som också ritat Solliden på Öland och Stockholms stadion. Beställare var läkaren Axel Munthe och och enligt traditionen sägs hans hustru Hilda fått huset i morgongåva.
Det användes i stort sett enbart som sommarhus av Hilda och parets söner Malcolm och Peter. Äktenskapet var inte lyckligt och Axel och Hilda levde åtskilda men skiljde sig aldrig. Mor och söner bodde resten av året i England, som var Hildas fädernesland. Först efter Hilda Munthes död fick Stengården namnet Hildasholm.
Här vid kanten av Siljan i branterna ner mot sjön anlade Hilda ett antal trädgårdsrum med fantasieggende namn; Påfågelsträdgården, Enbusketrädgården, Den nedsänkta trädgården, Lövgången, Munthes grop, Rosenträdgården, Fontänträdgården, Brunnsträdgården med flera… Bara dessa namn lockade till ett besök här.
Fyra melankoliska statyer står och blickar ut över Siljan på husets sjösida.
Påfågelsträdgården – av förklarliga skäl. Med solur.
Man tar sig till de olika trädgårdsrummen via vindlande stigar och trappor. Upp och ner mellan ravinerna ner mot Siljan. Rätt vad det är öppnar sig en glänta där något händer; ett lusthus, en brunn, ett numer fallfärdigt litet tempel. Eller bara en liten putto på en stensockel.
Vid vårt besök (den 5 juni) tedde sig de små trädgårdarna en smula kala. Förhoppningsvis hade blomsterprakten bara inte kommit igång ännu. Jag tror att ett besök en månad senare kan te sig helt annorlunda.
Fontänträdgården. Inga blommor. Inget vatten i fontänen.
Ekotemplet. Ja, det lutar. Bortanför kättingen i fonden eroderar marken och stupet nedanför ville ingen av oss gå särskilt nära.
Brunnsträdgården: I botten låg slantar i en liten skvimpa vatten. Det stack upp humle runt de gröna bågarna runt om.
Vi fick oss en bra promenad alla tre och hade vi velat så hade vi kunnat ta oss en fika i det lilla utecaféet vid ingången. Vi avstod. Dels hade vi just ätit frukost och dels var det tämligen välfyllt av en stor besöksgrupp.
Vi köpte vykort och fortsatte mot sydost, bort från Siljan.
Hildasholm har en bra och informativ hemsida, där du kan läsa mycket mer om huset, dess forna invånare och dess nutida liv.
Interiören är intressant - även om det är övermöblerat och en gnutta plottrigt. Men när jag var där hade vi en fantastisk guide, som verkligen gjorde besöket minnesvärt. (Även om jag i dag inte minns så mycket av vad hon berättade).
SvaraRaderaAlla som var med på visningen var förvånade när turen var slut. Den över timmen långa turen kändes mer som tio minuter!
Margaretha
em: Ja, jag förstod att vi missade något, men vi kunde inte låta Emser sitta i bilen en så lång stund till. Solen sken och det var kvavt ute. Alternativet hade varit att en av oss hade fått låta bli medan den andra gick, och så ville vi inte heller göra. Det får bli nästa gång. Så har vi något kvar...
SvaraRadera