Resan till Firenze - Slumpens konst



Någonting som länge tilltalat och fascinerat mig är det av slump uppkomna mönstret. Som här, bortrivna affischer på en anslagstavla på en gata i Florens. Men också skuggor, mellanrum, vågornas skum på sandstranden, regn på en ruta, bilspår på en snöig väg. Vad som helst som kan bilda ett hemligt tecken, en symmetri, en balans mellan vara och inte vara.

Jag gillar det här med att se saker där ingenting egentligen inte finns, eller att något byggs upp och bara blir... Mönster.

Av den anledningen gillade jag knytbatik när det var modernt. Inte sådana där brokiga rosor mitt på en t-tröja, utan massor med små intrikata knutar och veck som kan bli vad som helst när man vecklar upp det. Eller sånt där garn som är mångfärgat och som bildar olika mönster när man stickar beroende på hur många maskor man lägger upp.




Jag hade kaniner när jag var barn. Många kaniner i många olika mönster och färger. Jag måste erkänna att jag styrde mitt avelsarbete så, att jag korsade de som hade mest olika mönster för att se hur avkomman blev. Mupp? Jag? Absolut!

Kommentarer

  1. En mupp som man tycker mycket om! :-) Det oförutsedda är mer spännande.

    SvaraRadera
  2. Nora: Är det så det är? Spänningen i det oförutsedda! Kanske så!

    SvaraRadera
  3. Gillar också mönster, färger som bara blir, fria tolkningar.

    SvaraRadera
  4. Det är ju där spänningen ligger med fotograferandet. Hitta något i ingenting alls, se det som alla andra ser utan att se det och visa upp det lilla i koncentrat. Jag förstår precis vad du menar och gillar det du åstadkommer. :-)

    SvaraRadera
  5. Randiga Tråden: Visst är det spännande! :)

    Staffan H: Tack! Du är inte så dum på det du heller!

    Christina: Tack!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg