Man går till Edvard Anderssons växthus


Jag har varit i Edvard Anderssons växthus många gånger, ändå går jag alltid lika gärna dit igen. I synnerhet så här års och om jag kan få visa någon som aldrig varit där förut.

Visa detta ljuvliga medelhavsväxthus som fungerar som en energikick och en ljus-, doft- och klorofyllinjektion när kylan biter sig fast utanför och mörkret faller.

_DSC0362e

Bloggvännen Nora och jag hade stämt träff och började med en fika på hyllan och en syndig morotskaka.

_DSC0363e

Det som är så roligt med att träffa andra bloggare – i synnerhet fotobloggare – är att se hur den andra personen har tolkat det man sett tillsammans.

_DSC0365e

Man kan stå och rikta sina kameror mot samma motiv, ändå kanske man ser helt olika saker.

_DSC0367e

Det första vi kände när vi kom in genom dörrarna var… doften, luftfuktigheten, som sammet mot novemberkinder. Ljuvligt! Som att äntligen få dra ett djupt andetag efter att ha hållit andan i veckor.

_DSC0371e

Sedan följde ett ivrigt rasslande av spegelreflexer avbrutet av ahh-anden, fniss och –Titta på den här! och –Har du sett!!

_DSC0374e

Och jo. Även i detta paradis finns en orm.

_DSC0375e

_DSC0378e

_DSC0380e

Och vem dök upp i ett bananträd, om inte Emsers Apa!

_DSC0381e

_DSC0389e

_DSC0390e

Vi tittade uppåt, vi tittade neråt, vi kröp och vi krånglade. Åtminstone jag… Krånglade.

_DSC0391e

_DSC0394e

Vi stack till och med ner näsorna i de köttätande för att kontrollera om de nafsades.

_DSC0396e

_DSC0402e

Småningom började klockan dra sig mot skymning. Solen sjönk bakom horisonten och det var dags att avsluta det livgivande besöket och ge sig ut i mörker och verklighet igen.

_DSC0372e

_DSC0411e

_DSC0409e

Rosiga och glada lovade vi varandra att det inte var sista gången vi gick till Edvard Andersson tillsammans.

Professor Wittrocks torn nickade instämmande.

Tack Nora för en riktigt fin eftermiddag!

Kommentarer

  1. Mira, tack själv för ett par härliga timmar! Ja, det här gör vi om! Så roligt att få se nu vad du såg då. Måste erkänna att jag inte känner igen riktigt allt. Jag var väl upptagen med att sticka näsan och objektivet nån annanstans...

    SvaraRadera
  2. Oj, nu var du snabb! Jamen, det är ju det som är så kul! Fyra ögon ser mer än två!

    SvaraRadera
  3. Det var en dejlig udflugt med vidunderlige billeder..tak! Sjovt med legetøjsdyrene!

    SvaraRadera
  4. Så vackert, nästan så man känner doften och känslan.

    SvaraRadera
  5. Härliga bilder- som vanligt. Jag riktigt känner doften. Färgerna kan jag ju se! ;))

    SvaraRadera
  6. Jag har bara varit där en gång, det var helt fantastiskt. Jag minns blommande kamelior - träd!

    Bilden under fejkormen - det är verkligen djungel över den bilden :-)

    SvaraRadera
  7. Ahh, va härligt att kunna slinka in i tropiskt frodiga värmen med frotig kyla ute. Lika underbart båda tillstånden, men på olika sätt...

    Härliga foton!!!

    SvaraRadera
  8. Andas in dofterna, bländas av färgerna, förtrollas av formerna. Jag njuter! TACK!

    SvaraRadera
  9. Aputsiaq: Det fanns flera djur som satt uppklängda lite här och där. Som man bara såg om man tittade efter ordentligt.

    Randiga Tråden: Tack! Jag blir glad om jag lyckats förmedla det.

    Lisette: Doften, ja... Den går rakt in i ryggraden och fortsätter upp i nacken där den leker lite med nackhåren...

    Christina: Här finns många av våra vanligaste krukväxter. I bautaformat.

    Viola: Varmt välkommen hit! Du må tro att jag tänker gå hit ofta i vinter...

    Anta Snaque: Varsågod! Det är dig väl unt!

    SvaraRadera
  10. Precis vad jag behöver efter att ha bytt till dubbdäck på flyttkärran. Frostigt och minusgrader. Brr...

    SvaraRadera
  11. Skaffaren: Väl bekomme! Vi blåser lite Medelhavsluft på dig härifrån...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg