I Canigoumassivets kjortelfåll

Vi färdades från Spanien till Frankrike längs väg D115. Från Camprodor till Amelie-les-Bains utefter häftiga Massif Canigous sluttningar. Över de högsta punkterna på drygt 1000 meter gick vår färd bland molnen. Pic du Canigou har jag ju presenterat förut och den toppen är den högsta i Canigoumassivet, men hennes systrar skäms inte för sig heller:

• Pic du Canigou (2 784 m)
• Pic Barbet (2 712 m)
• Puig Sec (2 665 m)
• Roc Nègre (2 714 m)
• Puig dels Tres Vents även kallad Tretzevents (2 731 m).

Massivet ligger inte mer än cirka fem mil från Medelhavskusten, och topparna syns långt över slätterna både i norr och söder. Två gånger om året kan man till och med se Canigou ända från Marseille, och det är när solen går ner precis bakom berget.

Från Amelie-les-Bains svängde vi av västerut, fortfarande på Canigous sluttningar, och tog väg D618 via Taulis till Bouleternère.

Många hårnålskurvor och svindlande vyer blev det. Och vi fick båda vårt behov av berg tillgodosett för åtminstone en tid framöver.
.
.