Sänk ribban!

Nu har jag nog lagt ribban för högt igen. Och återigen har det fått som resultat att det inte blir något bloggande alls. Jag tycker mig inte hitta något som är tillräckligt vackert, intressant eller lärorikt för att lägga ut, och tappar bort det där vardagliga, enkla som var tänkt från början. Det stora i det lilla.

Det blir prestationsångest av alltihop.

Nej, ner på jorden. Släpp tvånget. Lek. Se.

Eller pausa. Eller nåt.

Kommentarer

  1. Nej, inte pausa, snälla du. Vintern är mörk, blåsig, regnig, med andra ord "rälig" nog ändå. Och så hittar jag dina vackra isbilder och blir glad igen, upptäcker plötsligt nya saker i naturen, går och ser en utställning med Andy Goldsworthy på Skissernas Museum i Lund, hittar paralleller mellan hans filmande och ditt fotograferande, byltar på mig och tar en vinterpromenad. En annan dag läser jag Lars Lerins nya bok om honom själv och Carl Larsson, letar upp dina vackra bilder från den Bergööska villan, surfar vidare till bildsviterna kring några av dina arkitektoniska jugendpärlor och plötsligt blir den gråa vardagen både varm, ljus och meningsfull. En tredje dag inspirerar du mig genom dina texter och bilder kring dina släktingar. Tankar och minnen från min egen livshistoria vaknar åter till liv. Så fortsätt, kära Mira, att glädja mig och alla oss andra 7 300 som har gått in på din blogg den senaste månaden, om det än är på tillfällig sparlåga. Du behövs, hälsar Mårten i Lund, som du (om så önskas) kan nå via mp@intellego.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men oj! Nu bli jag nästan generad! I år fyller Miras Mirakel 10 år, så jag kan ju inte sluta nu. Därvidlag ligger fotograferandet och berättandet mig alltför varmt om hjärtat. Problemet är väl att jag inte riktigt haft tid att ge mig ut på mina walk abouts det senaste. Vädret har ju inte lockat heller och lusten och inspirationen tryter. Men jag kommer åter. Jag lovar. Efter sådant beröm.

      Radera
  2. Ack, vad skriver man, jag...?
    Pausar du kan det bli svårt att komma tillbaka märker jag på andra bloggare. Som verktyg är blogg lämpligare än instagram om du vill uttrycka något i skrift, men tydligt är att bloggandet minskar. Jag tycker om att läsa dina informativa texter och titta på snyggbilder. Så är det bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, bloggandet minskar - till förmån för enklare sociala medier som instagram och twitter. Men jag hade visst en lite högre ambition än så. Jag vill berätta saker, visa så att även andra kan få upptäcka det spännande och fina. Jag fortsätter nog bara det slutar blåsa...

      Radera
  3. Känner igen mig. Speciellt om det blivit en paus av någon anledning, då vill man ju vara så fantastiskt intressant när man skriver igen.
    Samtidigt har jag kikat tillbaka på några gamla reseinlägg jag gjort och varit otroligt tacksam över att jag skrivit dem, att jag kunnat påminna mig om sådant jag gjort - även om det kanske är intressantare för mig själv än för andra.
    Din blogg behövs i bruset - oavsett ribbhöjd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mhm, det gäller att inte snubbla över sina egna fötter. Jag vill inte ta den enkla vägen ut och publicera en bild på instagram si eller en text på twitter så. Jag vill mer än så. Och uppenbarligen finns det fortfarande folk som vill se detta också. Det gläder mig.

      Radera
  4. Mira, du får inte sluta! Skriv och/eller visa dina bilder när du känner för det. Vi väntar gärna för här är det alltid hög kvalitet på blogginläggen, de är som reningsbad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej Annica! Slutar gör jag inte. Rätt vad det är dyker det upp något Miratokigt igen här på bloggen. Ha det gott fina Annica!

      Radera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.