Villa Lusthusporten – nu går vi in!
Det var nästan så jag var lite skakis när dörren in till min gamla institution öppnades. Jag trodde väl aldrig att jag skulle få komma in här igen. Och trots att här var tomt idag, kunde jag fortfarande inom mig höra prasslet av papper och ringande telefoner inifrån kansliet, skrapandet av stolar i biblioteket och mumlet från föreläsningen i gula salongen.
Detta var min institution, här hörde jag hemma så som jag aldrig gjort på någon skola varken förr eller senare.
Och visst lyssnade jag på guiden när hon pratade om paret Wicander och om ekboaseringar, hypermoderna nakna glödlampor och mathissar. Men mest av allt var jag på MIN institution.
Tillbaka.
Men det skadar ju inte att ni får njuta lite av den otroliga miljön. Att jag får visa…
Vackert hus. Vackra fönster. Vackra detaljer. Så stiligt man byggde förr!
SvaraRadera