fredag 5 maj 2017

Vad man finner vid vägkanten, och ser vid horisonten – i Sydfrankrike i april

DSC_7153p

Det var utefter den här vinfältsvägen jag plockade blommor på nyårsafton. Den allestädes närvarande vilda ruccolan som fyller de Sydfranska vinfälten på “vintern.”

När jag nu åter gick här i april, var det helt andra blomster som frodades i vägkanterna.

Gurkörten (Borago officinalis) finns överallt. Blå, frodig och hårig kan den nästan mäta sig med ett ogräs i spridning. Ett vackert ogräs.

DSC_7155p

DSC_7158p

Någon sorts vallmo (Papaver) stack upp sina papperstunna kronblad. Men plocka den gick inte. Den kroknade så snart stjälken förlorat kontakten med roten. Den får avnjutas på plats.

Här växer även många olika sorters gräs, den ena sorten sirligare än den andra.

DSC_7163p

Vår by med bergen i bakgrunden. Bergen som vi besökte under en utflykt. Där finns toppar på över 1000 meter.

DSC_7164p

DSC_7167p

Det är i april som den mesta blomningen tycks försiggå. Alla vilda blommor, syrener, kastanjer, blåregn, rosor, irisar. Vilken njutning!

Senare blir det för varmt och allt blir torrt och brunt.

Något som faktiskt gjorde mig väldigt lycklig, var att jag en morgon upptäckte att man vid klar luft faktiskt ser Pyrenéerna rakt i söder även från vår lilla by. Min älskade Pic du Canigou syntes klart och tydligt vid horisonten ända hit. O fröjd! Med snö på mössan och allting.

Tyvärr hade jag ju inte Nikonen med mig den morgonen. Jag var totalt oförberedd på att jag skulle få se en Pyrené. Så bilden nedan tog jag med telefonen och mörkade ner för att bergen skulle synas. Det är inte moln. Det är nästan tre kilometer högt berg. 15 mil bort.

pic

10 kommentarer:

  1. Det är en underbar blomningstid här i le Sud så här års. Mitt i alltihop lurar dét spanska nålgräset som är förödande för hundarna. Hoppas du minns det? Vill inte förstöranågra upplevelser alls men varje paradis har ju sin lilla orm. Vi har noggrann genomgång av varje pälscentimeter på Dessi efter varje hundpromenad och egenlek i trädgården.Visa av skadan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå tack. Emser brukar dra med sig diverse vegetabilier in från promenader och trädgård.

      Radera
  2. Men minns du det spanska nålgräset just som är som besvärligast just nu? Lömskt som attan, kryper av sig själv, har hullingar och hränger in med förkärlek i örongången. Två gånger för Dessi med elakartad öroninflammation och en gång kröp det in under nedre ögonlockskanten och orsakade ett bokstavl8gen blödande öga. Hon fick sövas och förlorade nästan synen. Vill som sagt inte alls skrämmas men vi har en slags andra hot här i form av det jäkla gräset, obehagliga myggor och larver. Men slipper förstås fästingar och huggormar. Men om du inte minns, googla på gräset så du känner igen det bland allt annat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo nog minns jag lilla Dessis vedermödor. Och gräsuslingen finns även hos oss. Försöker hånna ögonen på'n...

      Radera
  3. Åh, mäktig utsikt! Långt därborta. Men de närliggande blomstren duger också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket fint att se överhuvud taget.

      Radera
  4. Vackert och värmande! Något att nära mina drömmar med när termometern nu envist håller sig runt nollstrecket här varje morgon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och här snöar det för fullt. :(

      Radera
  5. Oh, så jag längtar. Men Skåne är fantastiskt vackert nu också - man får njuta av det man har här och nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnolian blommar här och snön faller. Blä!

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.