måndag 22 juni 2015

Föga vetenskaplig aftonvandring på Riddarholmen

DSC_2298rh

Riddarholmen i Stockholm. Stadens minsta stadsdel och här bor inte en människa. Däremot är det fullt av domstolar och ämbetsverk och en kyrka som syns över hela stan.

Från början var Riddarholmen bara ett skär mellan Mälaren och Saltsjön som så småningom kallades Kidskär. När franciskanermunkarna på 1200-talet anlade ett kloster här, kom holmen att kallas Gråmunkeholmen. Vid reformationen drogs klostret in till kronan, munkarna försvann och holmen befästes.

Och när stormaktstiden kom på 1600-talet blev holmen en statusö för adelsmän att bygga sina palats på. Kidskär hade blivit Riddarholmen.

Riddarholmen,_1870

Nu är riddarna också borta och i palatsen huserar…  domstolar och ämbetsverk. Vad skulle vi kalla holmen idag? Ämbetsholmen? Domarholmen? Eka tomt och öde-holmen?

Men sedan man iordningställde Evert Taubes terrass i väster, tycker folk iallafall om att flanera här i solskenet. Och det gjorde jag. Flanerade. I solskenet. 

DSC_2299rh

Den gamla Gråbrödrakyrkan, numer Riddarholmskyrkan med sitt karaktäristiska spetstorn. Från allra första början hade kyrkan inget torn alls. På 1400-talet fick kyrkan ett “vanligt” torn som rasade vid den stora branden 1835. Efter det kom det märkliga gjutjärnstornet på plats. Vackert och brinner inte heller upp i första taget. Men med tanke på att den stora branden lär ska ha orsakats av ett blixtnedslag, så är väl det här en åskledare som heter duga.

Riddarholmsbranden_1835

När jag vänder blicken ut mot Riddarfjärden får jag ofrånkomligen syn på en favoritbyggnad: Stadshuset.

Och apropå arkitektur, undras vad man fortfarande kommer att stå och beundra härifrån om 100 år…

Stadshuset…

DSC_2301rh

Eller den här pinn- och ribbanhopningen…

DSC_2300rh

Men hur tänkte dom?

DSC_2308rh

Alltså. Sett i det här perspektivet vinner Stadshuset alla kategorier. Sett i vilket perspektiv som helst, förresten.

DSC_2309rh

Längst ut emot norr, granne med den dånande Centralbron (hur tänkte dom där?), ligger Norstedtshuset med sina tinnar och torn.

DSC_2310rh

Jag kommer ihåg hur fascinerad jag var varje gång jag åkte tåget förbi här nedanför och såg det platta, karaktäristiska tornet. Är fortfarande, förresten.

DSC_2311rh

Norstedshuset är det enda hus på Riddarholmen som inte har Statens fastighetsverk som ägare, utan det ägs av bokförlaget Norstedts och har legat här sedan 1880-talet.

DSC_2312rh

Inne på Norstedts gård står skorstenen från det gamla tryckeriet fortfarande kvar.

DSC_2314rh

DSC_2315rh

Och så, till sist, det gamla Riksarkivet. Detta är ett hus som står mycket högt på min besökslista. Huset, som uppfördes 1887-1890, ser ut som ett gediget stenhus men den tidens krav på brandsäkerhet gjorde att huset byggdes på en stomme av gjutjärn. Som förövrigt inte skulle varit särskilt brandsäkert alls om det verkligen gällt.

DSC_2320rh

Hejdå Riddarholmen!

5 kommentarer:

  1. Mycket intressant aftonvandrings-reportage om Riddarholmen. Mira-kvalitet, som vanligt!
    Tack för att jag äntligen fick veta namnet på den där kyrkan! Jag, som inte alls känner till Stockholm och dess byggnader, har ofta undrat över kyrkan med det ovanliga tornet. Det har heller inte blivit av att kolla upp den. Men nu vet jag! När tillfälle ges ska jag malla mig: "Det där är Riddarholmskyrkan!" ;)
    (Okej då, jag känner igen Stadshuset och Slottet! ;) Och Riddarholmskyrkan!!!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. A men då har ju uppnått precis det jag vill! Vidarebefordra någonsorts liten vetskap. Även om det bara handlar om en kyrka med lustigt torn. :-)

      Radera
    2. Du vidarebefordrar ju mängder av vetskap!
      Kom på att Globen känner jag också igen! ;)

      Radera
  2. Vetenskapligt eller ej - trevligt var det. Och fullt med detaljer! Jag är svag för detaljer :)

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.