Jurgen Lehl – om att ta vara
Jurgen Lehl var mannen som tröttnade på att gå på sin strand i Okinawa och se all bedrövelse i form av plast som havet spolade iland. Han började samla in det, sorterade efter färg och gjorde lampor. Jag säger gjorde, för han avled tyvärr i höstas. Jag har aldrig hört talas om honom förut, men det jag sett nu gör mig väldigt nyfiken på att veta vem han var och vad han mer har gjort.
Dessa underbara skräplampor finns just nu att se på konsthallen Artipelag utanför Stockholm. Gå och se om du har möjlighet.
Jag skulle verkligen vilja äga ett par av dessa fina lampor. Vilken skulle du vilja ha?
Undre bilderna!
SvaraRaderaJa, visst är de häftiga! Vi får åka till lite stränder i sommar. Fast jag tror så här års vore bättre.
RaderaOj, de var häftiga! Jag skulle ha väldigt svårt att välja bara en.
SvaraRaderaDe gör sig onekligen i mängd...
RaderaJag vill ha den på bild 5.
SvaraRaderaDen är en favorit här också...
RaderaTredje bildens lampa skulle göra sig i Hjo.
SvaraRaderaMhm. Då kan man plötsligt upptäcka att man befinner sig bakom flötet...
RaderaJag vill inte heller ha en... Många! De på näst sista bilden skulle jag sannerligen inte neka till...
SvaraRaderaAllra vackrast vore som här, ett helt gäng istappslampor i ett fönster. Fast till skillnad från India Flints klänningar har man i alla fall skuggan av en möjlighet att göra en sån här lampa själv.
RaderaJag skulle vilja ha många av dem. Flera verkar trivas väldigt bra ihop och bildar ett konstverk i sig.
SvaraRaderaDu har så rätt. Inte bara en. Många!
RaderaSorgligt... och vackert....
SvaraRaderaOm man ändå som han hade förmågan att göra lemonad av citronerna.
Radera