Brösarps backar
Brösarps backar.
Vad ska jag säga?
Att det namnet och den platsen för alltid kommer att ha en särskild klang i mina öron. Alltsedan jag första gången kom hit någon gång på 70-talet surrar det i mitt hjärta av förväntan och glädje.
Den här platsen inger mig samma typ av känsla som när jag hör årets första koltrast eller tornseglarnas vemodsjubel om sommaren.
Jag är snubblande nära att kalla känslan lycka. Fast med en ton av vemod.
Längtan hem?
Och allt detta för några hektar istidstopografi i sydöstra Skåne.
Jag tror ändå att det är denna speciella topografi som också får mig att så älska delar av England.
Böljeriet.
Upp och ner och stenmurar, slånbär och mulbetad mark.
Sådan är jag.
Eller ska jag vara så förmäten att jag säger… Detta är jag.
Upp och ner och stenmurar, slånbär och mulbetad mark.
Lite kargt, lite taggigt, lite ödsligt. Men vackert. Haha.
Och allra bäst tar det sig ut i oktober, i regnet.
Någon som också var lycklig över att få springa loss var Emser i sin finkostym.
Alltid. All tid.
Längtar jag hit.
Någon som också älskade Brösarps backar var prins Eugen.
Prins Eugen tycker jag också om.
Tack för tips om Gästgiveriet! Dit kommer vi att ställa kosan till våren med vår bobil. Hade förmånen att besöka Österlen i maj för två år sedan och då var Brösarps backar överfulla med Majnycklar och rapsen blommade så till den grad att det är svårt att beskriva. Alltsedan dess finns allt det vackra på näthinnan och pockar på återseende.
SvaraRaderaJag tror att alla årstider är fina här. Märkligt nog har jag nästan bara varit här på hösten. En gång i början av juni. Skulle gärna komma hit när majnycklarna blommar.
RaderaJa men där har jag varit serru. En något halvregnig sommardag.
SvaraRaderaEmser är riktigt tjusig i sin finkostym.
Då rekommenderar jag ett besök till. Kombinerat med en supé på Brösarps Gästgifveri!
RaderaI mitt tycke är all natur vacker och vemodig i höstskrud. Det är nog därför jag älskar hösten. Den slår an en ton inom mig som gör mig både lycklig och sorgsen. :()
SvaraRaderaHar njutit av dessa bilder, om och om igen. Tack!
En kram till Emser! Naturist eller påklädd, päls eller finkostym så är han lika snygg! Vilken kille!
Jag skulle nog också älska hösten, om den inte obönhörligt ledde till vintern.
RaderaEmser hälsar och tackar för berömmet.
Just detta faktum är höstens nackdel.
RaderaÅh, vilket fint inlägg om en plats som betyder mycket för dig - som du har i hjärtat. Jag känner väl igen namnet Brösarps backar men minns inte om jag varit där nån gång. Jag har ju också en plats jag alltid längtar till: ön i Söderhamns skärgård. Hav och barrskog och öar. Det är förstås nåt alldeles speciellt med platser man "bär med sig" så där och så när man väl kommer dit infinner sig en sorts frid som man - jag - sällan annars känner.
SvaraRaderaOch prins Eugen tycker jag också om! Både som konstnär och som den goda människa han verkar ha varit.
Jo, det finns sådana där hjärteplatser i tillvaron. Och tur är väl det. Jag vet inte, däremot, om man skulle älska dem lika mycket om man bodde där för jämnan. Kanske är de hjärteplatser just därför att man får längta till dem...
Radera