lördag 4 oktober 2014

Bellevue – den vackra utsikten

_DSC0446b

En av mina absoluta favoritplatser i Stockholms omgivningar är Brunnsviken, den lilla sjön norr om staden. Jag har ju redan tidigare åtskilliga gånger traskat utefter sjöns stränder och den här gången hade turen kommit till den absolut sydligaste delen, Bellvueparken.

_DSC0440b

Trots att jag bott i Stockholm med omnejd sedan 1979, har jag faktiskt inte varit här förrän nu. Märkligt.

_DSC0419b

Den centrala delen av parken består av en rejäl bergknalle och från den har man den mest svindlande utsikt – Bellevue – som tänkas kan. Åt norr med Solna och Bergshamra vattentorn.

_DSC0421b

Åt sydväst med Wenner-Gren center. Och härifrån syns faktiskt ganska tydligt att byggnaden är avsmalnande uppåt. Detta gjordes med flit för att huset skulle se högre ut. Wenner-Gren center uppfördes 1959-1961 och var det första höghus i Sverige som byggdes med stålstomme.

_DSC0423b

I söder kan man skymta Vanadislunden med sin hemlighetsfulla vattenborg.

_DSC0424b

Och åt väster Blåkulla i Solna och Hagalunds vattentorn i mäktig granit.

_DSC0418b

Månne den höga höjden även bidragit till att Stockholms brevduveklubb finns (eller har funnits – jag såg inte ett enda duvslag) här. Kanske det enda som finns kvar av den spännande verksamheten är dess vackra skylt? Trist i så fall.

_DSC0432b

Här finns också Paschens malmgård som byggdes 1757 av hovmålaren Johan Pasch. 

_DSC0435b

_DSC0441b

Bellevueparken är en vacker anläggning i engelsk stil som skapades på 1700-talet av arkitekten Fredrik Magnus Piper, samme man som planerade Hagaparken. Här finns de för engelska parker så typiska slingrande stigarna, lövträden, alléerna och de gröna gläntorna.

Det var trots allt förvånansvärt få stockholmare som hittat hit denna ljuvliga förhöstsöndag. Några cyklister på väg från punkt A till punkt B. Några hundpromenerare. Någon barnvagn. Inte det myller av strövande människor som parken definitivt är värd.

_DSC0445b

Även detta måste väl anses vara någon sorts utslag av kultur. Någon sorts. Eller som vi fick lära oss på grundkursen i etnologi: Allting som människor gör är kultur. Eller?

_DSC0443b

Utanför Segelsällskapet Brunnsviken provade en man på att kryssa i den lynniga vinden. Det gick sådär. Fallvindarna var nyckfulla bakom bergknallarna.

_DSC0442b

Men jag tror inte han brydde sig så mycket om den måttliga hastigheten. Jag tror han njöt i fulla drag av sol, vind och vatten.

Själva skulle vi mastat av båten den här dagen, men avstod. Vinden var för lynnig för 19 meter pipa.

_DSC0444b

Men vad är det där för spännande som skymtar mellan träden?

7 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jo'ru. Fortsättning följer...

      Radera
  2. Vad märkligt, jag åkte förbi där för en halvtimma sedan och tänkte att jag måste besöka platsen nu i veckan! Fina bilder här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det lustigt! Vissa platser bara inte blir. Och sen blir allt på en gång...

      Radera
  3. Man börjar förstå att det fullkomligt drösar av vackra, besöksvärda och strosvänliga oaser och miljöer i och i och omkring huvudstaden. Och, MIra, som vanligt skämmer du bort oss med fantastiska bilder! :)

    Hoppas första oktoberhelgen är solig och skön!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ..."i och" = en gång för mycket. ;) Jag är en slarvmaja!

      Radera
    2. Tack! Ja, Stockholm har sina oaser som vi måste se till att ta vara på.

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.