Charta Öfwer Stockholms Stads Belägenhet

Jag har alltid varit fascinerad av gamla kartor. Naturligtvis för att de visar platser som de såg ut och hette för länge sedan, men också för att de ger en föreställning av den “världsbild” människan hade då.

Jag har precis fått en ny (gammal) rumskamrat i form av Georg Biurmans Charta Öfwer Stockholms Stads Belägenhet från mitten av 1700-talet.

En liten stund varje dag ägnar jag åt att titta lite närmare på den.

Allra helst skulle jag vilja studera den med förstoringsglas.

Castelholmen. Skiepsholmen.

Eller krafsa ut den ut sin ram och lägga den i scannern.

Kinröksbruk. Bekbruk. Kruthus. Waldemars Ön.

Nå, men det kommer jag inte att göra. Den är alltför skör för det.

Ulfsunda Fierden. Diurgård.

Det är roligt att se hur Laduviken i mitten på 1700-talet var en vik av Lilla Värtan och inte som idag några småsjöar och ett kärr.

På Wikipedia finns Biurmans Charta i en annan färgställning – kartorna verkar handkolorerade. Där hittar jag också denna text:

“Georg Biurmans karta täcker ett stort landområde från Drottningholms slott i väst till inklusive Lidingö i öst samt från Ältasjön i syd till Edsviken i norr. 1700-talets viktiga färdvägar till och från staden är omsorgsfullt redovisade. För det var Biurman specialist; han utgav 1742 Sveriges första reseguide; Vägvisare uti Svea- och Göta Riken samt Stor-Förstendömet Finland. Biurman ritade och graverade kartan själv och den finns på Kungliga biblioteket.”