För hundra år sedan–Husarbron

-
Husarbron_1913

Husarbron vid Husarviken på Norra Djurgården, 9 december 1913.

Namnet härrör från en by (Husarnæ 1288) som namngivits med den gamla pluralformen av hus, husar. Namnet skall därför uttalas med betoning på första stavelsen och har ingen anknytning till husarer. (Textkälla Wikipedia)

Länk
Reaktioner:

Kommentarer

  1. Ninna10 december 2013 16:06

    Husarernas husar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mira11 december 2013 09:41

      Just det! Där bodde dom. Men jag tror att det var mest fiskare och bönder...

      Radera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg i den här bloggen

Världens bästa kopparputsmedel!

-
Bild
Det är inte ofta jag gör produktreklam på min blogg, men den här gången måste jag faktiskt göra det. Och orsaken till det, är att produkten jag tänker göra reklam för, är bra till något helt annat än det som står på flaskan.

Det står Badrumsrengöring. Euroshoppers Badrumsrengöring.

Och det finns inget bättre att putsa koppar med!

Jag har gjort det i flera år och jag kom på det av en slump. Jag skulle göra ren en adventsstjärna och kom åt badrumsrengöringen av bara farten. Kanske hade jag inget annat. Sprut på och... smutsen bara flöt av. Stjärnan började stråla... som en stjärna.

Bums måste jag kolla på flera kopparsaker, och samma effekt där. Riktigt rent. Inget gno och gnida utan bara spruta på och skölja av. Effekten sitter i länge, och inte verkar det tära på metallen heller. Miljömärkt med Falken är den också.

Euroshoppers Badrumsrengöring. Finns på ICA. Vi brukar gemenligen kalla den Grön Gucka i vår familj.

Jag var bara tvungen att dela med mig...

Uppdatering: Gröna Guckan het…
Läs mer

Min kära gamla Husqvarna Automatic

-
Bild
Jag lärde mig sy på mors gröna Husqvarna Automatic 21A, tillverkad av Husqvarna Vapenfabriks Aktiebolag 1958. När jag flyttade hemifrån kunde jag ju inte norpa med mig mors maskin, utan jag köpte en egen, exakt likadan. Redan då 20 år gammal och i skick som ny.





Och jag har den kvar. Med alla originaldelar intakta inklusive väskan och boxen för pressarfötter.

Jag älskar min symaskin! Hur mycket har jag inte sytt på den genom åren. Allt från skjortor och klänningar till väskor och bomkapell. Och den orkar allt.

Ett tag sydde jag faktiskt väskor på beställning till Sveriges Radio. De hade en reportagebandspelare (Sony TCD3 för tekniknörden) av behändigt mått som jag kommit på en praktisk väska till, med plats för mikrofon och sladdar. Sydde och sålde en hel del, vill jag minnas...





Med hjälp av mönsterkamsatsen har jag dekorerat underlakan som finns kvar fortfarande. Jag köpte prima kvalitet lakansväv och sydde till både mor, syster och mig själv med mönstersöm i olika färger.






Bruksanvisninge…
Läs mer

Floran i färg – vad man finner vid vägkanten

-
Bild
Ungefär tre gånger om dagen går jag samma vägsnutt med hunden när jag är på vår gård i Bohuslän. En tämligen vanlig liten väg med skog på ena sidan och åkrar på den andra.

Länge har jag tänkt att jag ska dokumentera de blommor som växer utmed dess kanter, och nu har jag gjort det. En vanlig svensk julidag anno 2011.

Samtidigt vill jag slå ett slag för den utmärkta Virtuella floran, www.linnaeus.nrm.se

Miraklen finns oftast inte vid horisonten, utan troligtvis alldeles framför våra fötter…



Gulvial, Lathyrus pratensis L. Kan förväxlas med Käringtand, men eftersom Käringtand saknar klängen och denna alldeles tydligt har det, så säger jag Gulvial.



Den så här års allestädes närvarande Mjölken, Chamaenerion angustifolium  (L.) eller Rallarrosen som den också kallas, eftersom den gärna växer på sandig mark, exempelvis banvallar. En favorit.



Älggräs, Filipendula ulmaria (L.) Maxim. Växer i myckenhet runt vår gård. Doftar. Gillar.



Och här kommer Käringtanden, Lotus corniculatus L. Lägre och med blomm…
Läs mer

John Bauer

-
Bild
Ut i vida världen, illustration till Julbocken, 1907.

John Bauer har funnits i mitt liv sen jag var alldeles liten. Minnen av Mommo som läste ur Bland tomtar och troll, sagoböckerna fyllda av bilder, spänning och alldeles lagom skräckblandad förtjusning. Där fanns sagorna om prinsessan Tuvstarr och den stora älgen, om Lille Vill Vallareman, Pojken med solögonen, Prinsen som red ut under månen och där fanns bilderna av den stora, vackra, vita hästen, trollen, de högresta granarna och de bumliga, mossbevuxna stenarna. John Bauer blev ett namn förknippat med saga, spänning och fantasi.

Och konstigt nog minns man sällan vem som skrev sagorna - bara vem som gjort illustrationerna... (Med min inneboende, pedagogiska ådra har jag försökt råda bot på det här...)


Alvina ur Trollkalens kappa, Anna Wahlenberg, Bland tomtar och troll, 1912.


När trollmor skötte kungens storbyk, Elsa Beskow, Bland tomtar och troll, 1914.

Huset som stod "modell" för den här målningen har jag sett i verkligheten…
Läs mer

Med husbil och hund i Europa

-
Bild
Om jag skulle försöka mig på en sammanfattning av våra erfarenheter vad gäller att resa med husbil och hund i Europa…

Vi tog Öresundsbron över till Danmark, kanske mest för att jag aldrig hade sett den tidigare och vi skaffade ett bropass i förväg genom Husbilsklubben. Detta gjorde passagen väldigt lätt och smidig. Bara upp med den lilla transpondern i vindrutan och så åka igenom.



När det gäller övernattningarna sov vi för det mesta på antingen campingplatser eller ställplatser, som det i alla fall i Tyskland finns rätt gott om. Vi skaffade en katalog, ReiseMobil International, med adresser, kartor och beskrivningar av de tyska ställplatserna. Med hjälp av GPS:en hittade vi sedan till rätt plats. Ofta har just den här katalogen satt ut GPS-koordinaterna till sina ställplatser, men vi märkte att de ledde oss ibland flera kvarter fel. Gå på gatuadressen istället. Då kommer man rätt.



I Frankrike sov vi oftast på campingplatser. Även om det går att duscha i vår husbil, känns det gott att få …
Läs mer

Svart

-
Bild
Vad passar bättre denna den mörkaste av årets veckor än att avsluta min färgkavalkad med den sjätte och sista av elementarfärgerna; den ickekulörta färgen svart. Eller färg förresten… svart är total brist på eller fullständig absorption av ljus. Den svarta färgen suger åt sig allt och reflekterar… noll. Ändå är det väl få färger som sätter igång så många tankegångar och associationer som svart.

Svart associeras med mystik, sorg, skräck, tomhet, avgrund, spänning och hål. Svarta hål. Men svart kan också vara sofistikerat och elegant.

Ett tag på 80-talet skulle alla möbler vara svarta och jag vet att jag även köpte svart porslin och efter stor tvekan – svarta ljus. Fortfarande kan jag komma på mig själv med att spotta tre gånger om jag ser en svart katt springa över vägen och det finns väl knappast några djur som är så dolska som svarta kattdjur. Vad som helst kan dölja sig i det svarta därute och en del av oss lider också av en präktig mörkrädsla. Alla ljud förstoras och förvrängs och vi …
Läs mer

Gyllene snittet

-
Bild
Jag har ett bra tag tänkt att jag skulle ge mej på en förklaring av det gyllene snittet, som är en proportion som jag länge har varit väldigt fascinerad av. Jag har läst i många böcker och googlat många sidor, och inser att man måste ge sej in i den högre matematiken för att helt förklara vad gyllene snittet egentligen innebär. Men så hittade jag en helt liten bok, Gyllene Snittet - naturens största hemlighet, av Scott Olsen (Schibsted förlag), som ändå rätt bra förklarar vad det hela innebär. Så här står det i förordet:

"Det gyllene snittet är också känt som fi eller phi, det gyllene medelvärdet eller gyllene förhållandet och är bland de elegantaste och vackraste proportionerna i universum. Det definieras som en linje delad i två olika delar, så att förhållandet mellan den kortare delen och den längre delen är samma som det mellan den längre delen och helheten.



Överallt i naturen dyker det upp; i vatten, DNA, proportionerna för fiskar och fjärilar och antalet tänder vi har - och ä…
Läs mer

Nordanvinden och Solen

-
Bild
Nordanvinden och Solen trätte om vem av dem som var den starkaste. Just som de grälade som allra värst kom en vandrare förbi, insvept i en stor kappa.

Låt oss komma överens om, sa Solen, att den av oss är den starkaste, som kan få av den där vandraren hans kappa.

Kör i vind, sa Nordanvinden buttert, och klämde i med en rysligt rasande, ylande kall vindpust mot den stackars vandraren.

Den första vinden fick vandrarens kappa att flaxa till men strax drog han den än tätare omkring sig. Det spelade ingen som helst roll hur mycket Nordanvinden tog i med sina iskalla pustar, vandraren drog bara kappan hårdare och hårdare om sin kropp.

Då började Solen skina. De första strålarna så mjuka och lekande efter Nordanvindens bryska behandling. Vandraren log och löste upp kappan och lät den hänga löst över axlarna.

Solen sken mer och mer och vandraren tog av sig hatten. Efter en stund var det så varmt att han slängde av sig kappen och sökte sig till skuggan under ett träd.

Således kan man sluta sig till …
Läs mer

Mor, lilla mor...

-
Bild
Mor lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen.
Du är mig nära i bön, i dröm,
vart jag så ställer färden.

Än kan jag höra fast åren flytt
hastiga steg som vandra
flitens och arbetets offerväg
alltid till hjälp för andra.

Mor lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen!


(Text: Astrid Gullstrand, Musik: Ellen Heijkorn, mormors moster)

__________________________________________________________
Läs mer

Född fri - lejonet Elsa

-
Bild
En film som påvekade mej väldigt starkt när jag var barn var Född fri, filmen om lejonet Elsa. Jag tyckte den var oerhört spännande och inte så lite otäck.

I det lilla samhälle där jag växte upp - som idag mest är en sovande liten by - fanns tre mataffärer, mejeri, skomakare, charkuteri, bageri, bokhandel, två banker, färghandel och två hotell. I bottenvåningen på Stora hotellet fanns en biograf, och det var en stor händelse att få gå dit och se film. Född fri blev en sådan upplevelse som levde kvar länge.

1963 gjordes en bilderbok (Elsa - En sann berättelse om lejonungen Elsa. Bonniers förlag. Övers. Karin Jacobsson) som jag och min syster fick. Jag minns inte längre om vi fick boken först och såg filmen sen eller om vi fick boken efter vi sett filmen.



Den sanna berättelsen om lejonet Elsa skrevs 1960 av Joy Adamson som var en österrikisk-brittisk konstnär och författare. Hon var gift med den brittiske viltvårdaren George Adamson och levde med honom i Kenya, där hon ägnade sig åt vilda …
Läs mer